Det är ju inte så jobbigt att shoppa...
Var jag än tittar så står det REA, eller halva REA priset! Jag kan bara säga som, så häringa... jag har aldrig shoppat så mkt kläder på en o samma månad... Liksom, garderoben är full... skorna blir ställda på stolar ( jag har katter, så på golvet törs jag inte ställa dem). Dessutom har jag gjort en hel del personer rejält förvånade genom att byta stil... Ja, det är ju inte riktigt självvalt... jeansen går inte på ännu. Men när magen slutat vara så svullen, då ska de på igen.
Men här går jag i mina bompakläder... ja men inga äkta, för jag försöker i alla fall se lika klädd ut. Joggingbyxor är inte min stil direkt. Nu lever jag i leggings o olika klänningar... o det roliga är att jag blir modigare o modigare. Min dotter tycker tom att jag ska köpa klänningar som gör att jag får en stor o synlig klyfta!
Dagens fynd, 4 par skor! 2 par med rätt hög klack för att vara jag... o det säger jag bara att just nu kan jag behöva dem. Mina ben har ju pluffsat till sig nu när jag varit still så länge.
En bra dag.
Men detta resulterade i att i morse när jag vaknade, så bara bestämde jag mig för att det här ska bli en riktigt bra dag. O det är precis som om att när jag går ut med den attityden från början, så blir det bara så. Ingen ska säga att man inte kan påverka sitt eget öde... ja nu var det bara för en dag. Men det kan ju lika gärna röra sig om vilken situation, eller vilken tidsperiod, man själv väljer.
Idag blev det bara en sån där enkel, trevlig och allmänt småtolig dag. Vi började med att kliva upp, men backade där... tillbaka till sängen o bara softa o gullas. Inte illa, men vid ca 12, klev vi upp, packade Jennys barnsäng o dess prylar i min lilla celica, en fantastisk packbil, fast det inte syns utanpå. Vi åkte till Örebro, träffade tjejerna o lämnade prylarna, spanade in den stinna magen, sen drog vi vidare till den prominenta förorten.... Brickebacken. Där fick vi kaffe och ett mkt bra skötbord till den lilla nykomlingen. Vidare tebax till tjejerna, med ny leverans.
Eftersom vi tagit det lilla lugna idag, kom vi på hamvägen på att det kn appt fanns tid att äta på. Men efter ett ryck vid spisen, samtidigt som darlingen fixade stall o kusar, så blev det tacos på bordet... Eftersom vi nu började få tidsbrist var det bara att slänga i sig maten o vidare tillbaka till Örebro... Nu var det dags för nästa grunka att göra idag: SALSA! Roligt men struligt med alla steg..... halvkramp i magen efter för mkt mat.... men så KUL!
O så det perfekta slutet ..... Solsidan. Detta program som är så klockrent! Superskoj, med humor som verkligen passar mig.
Jag vill att alla mina dagar ska vara ungefär så här. Helt enkelt kan det kallas vardagsliv som det ska vara.... Tack älskling för att du finns....
Känner att jag blir friskare o friskare, så nu planerar jag att börja på Zumba en gång i veckan. Ja va fan, jag har ju gått upp 6 kg, bara för att jag fick komplikationer efter operationen. Men nu ska de bort, jag lär ju få tillbaka orken o kondisen som försvunnit, samt få bort de där äckliga kilona..... PÅT BARA PÅT!!!!!!!!!!!!!!!!
Vilken tur de mina är hemma..
I tisdags när jag åkte i bilen, hörde jag på radion att det arabiska upploppet nått Egypten. Min dotter o hennes pojkvän, satt då i planet därifrån.... eller klev på planet vid den tiden.... men det visste inte jag då. Försenat både dit o hem... Men Jag kände bara vilken tur de kommer därifrån idag. Tyvärr vet jag flera som ska ner eller ett par som är där nu.
Skämtade med min älskling om att nu blir resorna ändå billigare dit, men vilken tur att jag inte är riktigt frisk än. Nej det här är inte skoj... utan det blir nog till att sikta på ett annat land... även om dykningen i Röda Havet drar nåt sanslöst. Men men det finns fler år.
Robinson??
Energi i luften??
Kanske är det en sån här dag jag borde köpa en triss eller nåt?
Dansa Salsa med mig.... Lalalala....
www.patricksalsa.com
Efter att varit på en Salsabar i Palma, mars förra året, sa jag att jag skulle vilja lära mig salsa... o just nu idag.... så provade jag!!!! Trallalala... Jippie hurra!
Ja det var inte enkelt, o jag var inte frisk, men jag kommer fortsätta. Det var skoj, men det var trångt. Förhoppnignsvis blir det inte lika många fortsättningsvis. Vi testade olika grundsteg.... O både Aimo och jag stulade ihop våra steg ibland.... men rätt var det var fick vi till dem o då blev vi riktigt stolta. Men ingen är ju proffs första gången, man testar nåt nytt.
Vi är nu anmälda för 11 ggr till... sen ska ni få se på Salsaexperter... eller vad tror ni... det tror jag.... thihi.
Tack min älskling för att du vill testa nya saker med mig..... Nästa steg blir Zumban... men jag lär bli lite mer frisk först!
Det hände en grej..... igen!
Det ovanliga denna gång var att handen började svullna... o ändå mer svullna... till slut kunde jag inte ens hålla i en penna eller gaffel eller nåt. Knogarna blev ett med en klump.... inge vidare. Ja det var väl bara o gilla läget, ringde vårdcentralen, och väntade mig ett svar: Kom en annan dag om det blir värre. Men svaret blev: Kom in DIREKT! Jaha sa jag vill ni veta namn osv... Men hon svarade bara Nej kom in direkt sånt där tar vi sen. Ahha, sa jag.
Väl inne på vc, kom jag in till syrran direkt, hon skakade på huvet o sa att jag måste till doktorn så fort de får minsta lucka. Sen pillade hon upp såren o la bandage. Fick komma in till doktorn efter ett par timmar.
O sen fick jag nästa lilla chock... Hon sa att jag kanske skulle läggas in på sjukhus, för jag har blodförgiftning! Men skulle kolla om penicillin kunde få stopp på det först.
Underbart tänkte jag, vilket drömläge.... jag har ju fortfarande ett hål mitt in i magen. Som iofs börjar läka bra... men som jag är livrädd för att det ska gå åt fel håll.
Men nu efter ett par dar... mår jag bättre och är piggare än på ett par veckor. Så troligen var det nån j..la bakterie redan i mitt blod eftersom jag mår så mkt bättre av nya kuren.
Lite logisk matematik...
Har ju slutat röka.... = sparar, pengar, hälsa och så luktar jag förhoppningsvis inte lika illa, heller... Men till matten. Jo, eftersom det är rätt dyrt att röka, har jag räknat ut att jag kan åka på en semester utomlands, var 4:e mån för samma peng... Ja det är faktiskt sant.... O eftersom jag nu var utomlands 3 ggr förra året... 2010. Och jag tjänar in 3 resor i år, så blir det 6 st resor i år. Dvs en resa varannan mån.
Om jag nu inte riktigt hinner med det... ja, jag har ju ett jobb att sköta.... dessutom en ny affärsidé, att utveckla... så har jag räknat ut att det måste bli bättre att ta en långtripp. Nu står valet mellan.... USA o hälsa på kussen o kolla efter Packarddelar, till bilen. Eller så kanske jag drar iväg till Tailand över jul o nyåret.
Men ett par kortresor på nån vecka kommer det bli ändå. Jag lär ju till Mallis, minst en gång. Funderar även på att testa Grekland i år.
Jippie!!!!!!!!!!! Nu drar det ihop sig!
I några dar har jag sett att såret blir mindre o mindre, men idag!!! DÅ NI! Jäklar annacka va det hänt grejer i hålet! HihihihiHA.... om en vecka eller nåt är jag nog helt läkt.... kanske redan till helgen! Hoppas hoppas hoppas...
Då är det bara svullnaden kvar.. men den ska ju vara så framåt april-maj nån gång. Men å andra sidan.... jag är van vid att ha stor mage.. Men inte så stinn.... Längtar till sommaren, då ska den vara mjuk igen.
Relationer..
Ja, sånt tror jag man kan grubbla hur länge som helst på. Och min enda lösning på det.... skaffa en relation där du törs tala, fråga och berätta allt. Jag personligen känner att för mig är detta ett krav nu. Efter att ha levt i tysthetsrelation, under många år. Känslan, ja den där känslan av att nåt inte stämmer, men att man inte kan bevisa nåt, utan snarare känner sig dum. Ja som en inbillsk dåre, som tvingar sig själv att gömma bort en sån känsla.
Kanske var det lättare som ung. Ja då man träffade nån, som egentligen inte har nån X-historia. Visst besvilkelsen av att bli sviken är lika stor då, men den är mkt enklare att komma över. Fast det inte känns så just då.
Men i en relation.. som den jag diskutterade ikväll, där man aldrig kan känna sig helt säker.... den andra ändrar sig ju inte.... tror jag inte på. Det ända som man klan ändra är sig själv.... sen får relationen komma efter om det går.... finns det hopp så finns det chans. Men man lär sätta en gräns.... vart och när är nog??
Vi har våra ljusa stunder...
Pjuuuu.... Orka vara kvinna av idag... men, nu hade jag fel, förresten.... att vara kvinna av idag är inte jobbigt... om man (inte jag) skulle göra som så många andra jag mött, bara vilja att en man tar hand om mig.... räddar mig... o försörjer mig. BUT.... I HATE it, ja, ja, ja jag menar det, där vilken attityd är det??? Jag bara undrar?
Jo, det jag vill ha sagt med detta är att.... varför ska du, ja just du...vara sä,å mkt mer värd än en vanlig.... helt enkelt bara en människa...??? Varför ska du.... just du?... kunna varaden som är mer värd än oss andra? Varför är just du den som... ja den som... är den som ska bli omändertagen av denna ... man .... vän... flickvän... pojkvän.. mamma... pappa... eller det värsta...soss .... I min lilla värld...ja den som betalar skatt o som jobbar o kämpar... även i motvind.... för att få in pengar o tjäna tillräkligt för att jag o mina närmaste ska må så bra....i min värld ... det bara går.
Oki doki, nu spårade jag ur banan... liksom. Men återkommer till mittt dåliga självförtroende...
See you again.I hope... från en ofokucerad bloggare som bara inte ...... hör själva.... inte tordats ... inte velat... uten dialekt... inte varit tillräckligt stark... för att talat ut.
Jag vill bara räcka till!!! Fan... skulle skrivit denna blogg på min anonyma..... Hihi så snackar en FEGIS!
Det blir bättre o bättre dag för dag!!!! trallalallala
Jag avråder absolut inte från bukplastik, o tror att det kan vara absolut nödvändigt för den som gått ner mkt i vikt. Men om nån.... tex jag... har haft struma och stress, eller en annan sjukdom som gjort att man inte kunnat hålla vikten.... så ska man betala själv... men om man fått sin viktnedgång för att man fått en magoperation..... som minskar magsäcken.... då har man även rätt att få bukplastik gratis. Jag har inte kollat nu det sista året om detta fortfarande är så men för ett par år sen var det en som fått denna operation, som berättade det för mig. Är inte det rätt konstigt??? Det tycker i alla fall jag.... men tycker ändå det är värt det, men om du kämpat som en dåre för att ändra ditt liv, din kost och dessutom blivit opererad för struma... ja, då ska du få betala din bukplastik själv.... jajamensan, rättvist ska det vara. Eller så är det kanske så att jag inte sätter mig ner o gnäller o grinar så mkt som andra kan.
Jag är lycklig för att kunna stå på mina egna ben och ha en grundsyn.... tanke.... på att kunna lösa det mesta på egen hand. Och att jag själv är ansvarig för .... just mitt liv.
Killar och sånt som brummar
Det händer nåt i killars/mäns ögon när de får köra olika maskiner. Tror det bor nån liten anläggningsgubbe i alla. Vad får det att tändas en gnista i mäns ögon... jo, de får prova en ny maskin. Testa, gräva, meka, köra osv, ja det finns väl en anledning till att det är papporna som brukar fastna vid killleksakerna på julafton. Vilken tur att de flesta tillåter sig att leka i olika former......
Spruta snö med lilltrraktorn..... Jo det tycker jag med är skoj.... timmarna rinner iväg. Aimo kom in efter 23 igår kväll. Trots att det i de 2 närmaste husen bor småbarn.... men det är ju klart de är ju bonnungar o då tycker de inte sånt är konstigt. Och i morse var han ute o flyttade på min lilla röda, sen var det upp på traktorn igen, och spruta mer snö. Jag var tvungen att avbryta honom för att ge honom lite frukost. Thihihi va kul man kan ha: Otroligt att det går att förena nytta med nöje! SUPER!
Kan det vara så enkelt??
Läste en artikel på expressen.se, om hur enkelt det är att få ett bättre sexliv. Klä dig i snygga underkläder sen är det fixat. Tror nog inte det är hela sanningen, men förstår hur skribenten tänkt. Snygga och passande underkläder gör ju att personen känner sig lite vackrare, och mer attraktiv. Naturligtvis! Men för att nå ända fram dit där du får ett självförtroende så starkt att du börjar ta för dig, utan att känna dig simpel, tror jag för de flesta är lite mer avancerad.
Det finns en anledning till att man känner sig lite sliten o ful... sanningen behöver inte vara den man tror. Du kan i andras ögon vara mkt attraktiv, men om du har nån eller några personer i din nära relation, som allt som oftast lyckas komma med små spydigheter eller sneda blickar, då är det inte lätt att känna sig sexig. Inte ens med snygga underkläder, eller rätt smink, rätt kg på vågen eller ens exklusiva klädmärken. Det är då det är enkelt att hamna i dubbellivet... hemma o borta.
Mitt enklaste tips för att motverka det: Ta hand om varandra och låt inte vardagen bli en grå massa, en plats som ska städas o maten ska lagas för att sen få vila framför tv'n. Stäng av den allt som oftast o skaffa lite kvalitetstid, där ni fixar till er, tittar på varann och njuter av att bara vara och umgås.... så där som när ni var nyförälskade, fast det kanske var länge sen. Ja före vardag, barn eller andra intressen som kommit emellan.... Ta aldrig varann för givet. Lek, skoja o låt er överaska varann, med tokigheter, drömmar eller varför inte just klä er i nya välsittande och smickrande underkläder.
Lilltraktorn funkar igen!
Min suveräna lilltraktor, från 70 talet.... som gick sönder för ca4 år sen, är igång igen. Mitt X försökte laga den, men hittade ingen startmotor. Jag lyckades med det förra hösten, men det visade sig inte vara så lätt att lägga pussel. Ja för det var så det blev att hitta alla delar och förstå hur det skulle sitta. Men nun efter mkt skruvande, testande och grubblande, så är den igång. Aimo min prins, du är helt underbar på många olika sätt. 
Vilken upplevelse det var... det nya livet
Det var en av mittt livs största upplevelser när jag och mina kompisar började gå ut, efter 40. Ja jag hade kört ett par gånger, med andra vänner, men inte tyckt att det var annat än skämmigt, tråkigt och helt meningslöst, att gå ut. Speciellt i Örebro. Men så hände det helt oväntade... Ja det blev faktiskt lite som i filmen Heart Break Hotel. Fast den filmen såg jag betydligt senare. Helt plödsligt tordes jag synas, jag tordes visa mig och till mångas förtret kanske, även att höras. Jag lärde mig en kaxighet som jag aldrig i hela mitt liv haft. Jag byggde upp ett självförtroende, en attityd om att jag har en egen personlighet och har rätt att ta plats.
Många har jag hört sägas: På krogen är det patetiskt, desperata människor som försöker hitta ett one night stand, även om de är gifta eller i alla fall har sällskap. Men enligt min mening, blir det vad man gör det till. Det är inte ofta nån annan kommer och räddar en kväll på krogen, utan det får man väl allt som oftast styra upp själv.
Visst märker jag olika sidor hos folk. Tex när jag hälsade på en tjej, som jag tidigare flera ggr träffat på olika ställen ute i Öbo. Jag var där med A och en manlig släkting. Jag småpratade med tjejen i fråga som sa att det var länge sen hon sett mig ute. Då vänder sig hennes kompis, som jag aldrig ens sett tidigare, om och kläcker ur sig o det är vi glada för. VA, jag visste inte ens då vem hon var, men hon hade tydligen sett mig, efter att jag blivit tillsammans med min nya man. Så lågt lovade jag mig själv sen att jag aldrig ska sjunka. Det var därför som jag gjorde som jag gjorde, när en annan i samma gäng, gick fram o frågade om min man o hon skulle prova bli tillsammans istället. Hon och jag har varit kompisar i vårat tidigare liv.... skolan. Jag gick helt resolut fram och frågade varföpr hon tyckte sig vara bättre än mig.
Rakhet och ärlighet, det är det som jag försöker leva efter nu i mitt nya liv. Har känt mig tïllräkligt tillplattad i mitt gamla, osäkra men ändå meningsfulla liv.
Vem är det där som sitter på axeln o ger mig dåligt samvete?
Jag har i många år... som så många andra fostrat barn tagit hand om hus o familj. Även byggt upp ett företag som i och för sig ändrat sig en hel del ggr sen det startade. Med en man som inte var intresserad av att delta så förskräckligt mkt i familjen, har det emellanåt varit ganska tufft. Med matmissbruk, jobbmissbruk och framför allt dåligt eller rättare sagt ständigt dåligt samvete för att inte räcka till. Och som sagt nån kärleksfull, snygg och omtänksam fru har jag inte varit på många år.
I detta läget märkte jag inte det, men blev rätt nöjd efter några år, med att vara så mkt själv hemma med barnen. Men ändå ha den där känslan att vara sviken och inte värd ett smack mer än som morsa till sina barn. Att leva sitt liv enkom för att finnas för andra.
Längtan att finna sig själv, som bara blir starkare o starkare efter att barnen mognar och blir mer o mer självständiga. Vem är jag nu???? Sist jag kände efter var jag tonåring..... o då var det banne mig inte roligt att känna efter. Den första fyllan, bråken i mitt föräldrahem, mitt extremt dåliga självförtroende. Som kom av att jag alltid blivit sedd i sista hand.
Kan det vara från den tiden, denna lilla jävla gubbe, eller vad det är för nåt, hoppade upp på en axel o sa åt mig att: Man måste vara duktig o inte klaga... du är ju född i kvinnosläktet... o vet du, ta för sjutton inte för dig för mkt, då blir det aldrig bra. För du glöm aldrig att egoistisk får man aldrig vara då blir du inte omtyckt av nån.
Drömmar... tankar om framtiden
Nu tycker jag nog att det räcker med snö för i år... men ja jag vet det är ju knappast lönt att klaga. Men visst kommer känslan av att jag kanske skulle jobba vidare på min dröm.... Den där drömmen om att bo i varmare land.
Hur o när vet man exakt när... eller vad man vill utan att ångra sig... Eller är det det som kallas feghet. Men jag kan liksom inte bara släppa allt... jobbet kan jag nog delvis ta med mig. Huset kan jag hyra ut. Men mina barn... de har ju redan blivit av med sin pappa. Ja de har ju nästan ingen kontakt, han har inte varit hemma hos dem och sin mamma sen han flyttade i dec -09. Snart skaffar de barn, djur har de ju redan och annat som de behöver hjälp med. Var är jag då??? Ja det är mer som jag funderar över. Men lösningar finns det ju alltid, naturligtvis.
Och så kommer tankarna om förhållanden, plikter, vänner osv... ja det är mkt som hinner spinna i huvudet när jag är sjukskriven...
Men en sak vet jag helt klart utan att ens fundera över det: JAG SKA VERKLIGEN LEVA I MITT LIV. Inte leva på nån yta utan vara ledsen, glad, lycklig, sorgsen, bitter, euforisk och allt annat som hör ett normalt liv till. Tror nämligen inte på att det går att förtränga o helt enkelt ge fan i att deppa, vara missnöjd eller sörja och tro att det går över av sig själv. I kroppen samlas alla ens minnen. Lev ut dem så blir de enklare att bära.
Idag är jag rätt pigg
Det är många tankar som snurrar runt i huvudet nu... varför blev det fel.... kunde jag gjort ngt annorlunda???? Men så kommer den där känslan.... det är ändå värt det.... Jag har väntat och önskat mig denna operation så länge. Efter detta behöver jag inte ständigt tänka på min mage när jag köper kläder, hur det ska se ut, hur de kommer sitta och dessutom..... ja ja ja det är fasen inte lätt o vara kvinna idag. Men det är klart detta med komplex gäller ju inte bara kvinnor.
Mellandagsrea...
När jag inte orkar eller får jobba med kroppen, utan måste hålla mig lugn o fin... kom jag på en grej. REA!!! Innan jul hade jag inte en chans att springa runt på stan o shoppa. Så de grejor jag behövde inna jul fick jag hjälp med att handla... TACK alla som hjälpt mig. Men en sak upptäckte jag jo de hade REA på Halens redan innan jul.... det blev 6 st klänningar/tunikor 2 par leggings o 2 par trosor för 885:- inkl frakt.... Snacka om mkt för pengarna... o dessutom passade alltihopa.... helt otroligt.
Men eftersom jag lär gå runt i bompakläder i flera veckor till.... så har jag i alla fall försökt gjort mitt bästa för att se någelunda vettig ut i alla fall......Tack o lov för leggingsmodet.
Ja mkt svart blev det men men... Den stickade klänningen med spets i ryggen var superskön o dessutom riktigt snygg... den skulle jag beställt i en färg till.... kosta nästan gratis!
Men sen har jag ju succesivt piggnat till..... trots komplikationerna..... Varit på Marieberg.... Lager 157.... IKEA....Netonnet.... Teliabutiken o alltid har jag hittat nåt. Ja faktum är att jag har nog inte lyckats hitta så mkt kläder o bra o ha saker på en o samma vecka tidigare. En Epilator till benen blev det på Netonnet.... Men fy F....N!!!! va ont det gjorde.. får ta lite i taget så kommer det snart bli rent o snyggt på benen... men vem bryr sig det är ju mitt i vintern. O med ett stort hål rakt in i magen gör väl inte lite hårstrån nån större skillnad. Känner mig inte spec sexig i alla fall....
Andra dagen på 2011...
Idag har jag mest tagit det lilla lugna och försöker bli frisk. Var till läkaren.... som har varit helt suverän och jobbat helger o storhelger, för att lägga om mitt sår. Han sa att nu kommer hålet i magen att börja dra ihop sig vilken dag som helst. Det har varit vidöppet i 8 dgr nu, ja inte helt vidöppet, men sen det sprack upp. Det har ju blivit större allt eftersom de har klippt rent i såret. Känslan.... denna känsla, att ha ett äggformat hål, ja tom lika stort som ett ägg, i magen.... ja urka blättan. Många tankar spinner runt i huvet på en emellanåt. Men som kirurgen sa.... tänk det som ett sår på benet eller vart som helst men inte i på magen. 
