Nystart en en gång.

Hej Allihopa
Tänkte berätta lite om mitt o min mans nya projekt.

Vi håller på att bygga o slita så mkt vi bara orkar med våra kroppar. Tar inte ut oss utan jobbar i den takt det tar.... Nåt har man väl lärt sig genom åren, vad gäller "utbränning" osv.

Det är barrackmoduler som vi köpt hem, lastat av på tomten och nu håller på att renovera.

I den kommer senare bli en hel del olika aktiviteter, så som kontor, samlingslokal ( i pubmiljö) för olika evenemang samt lite skönhetsvård.

Evenemangen kommer bla bli av olika infokvällar, seanser, fester samt ev uthyrning. I kontoren kommer vi jobba med ett nytt företag, samt de vi redan har.

Jag kommer lägga ut bilder, när det börjar bli nåt att se Thihi..

HEJ!

Tänkte bara berätta att jag kommer ta upp min blogg igen. Har lagt ner hemsidan, men håller på med lite.... nja eller mycket olika projekt :)) Och det har hänt en hel del sen jag slutade blogga.


Meningen är att det här kommer bli en mer livsfilosofisk blogg med mina ideer om hur en helt vanlig..... eller  halvgalen?? människa kan lyckas o misslyckas med sina projekt.

Framför allt kommer det bli en hel del mediala bitar..... Om ni vill??

Bloggen är flyttad till hemsidan

Jag har flyttat till en annan blogg. Den ligger under min hemsida:

www.annelieholmberg.se

Senaste veckan har tumlat runt rejält....

Ja, rumla runt i magen, kan man kanske kalla det.... denna skitsjukdom..... som kallas vinterkräksjukan. Hujedamej.... fy fan, men den gick över o nu är jag frisk.... ja tom så frisk så jag känner inte ens av hålet i magen. Men det är riktigt litet nu...

Tur som en tok har vi med haft, mitt emellan våra kräkningar hemma, skulle det flytta in en liten.... ja en helt ny människa hemma i huset. Nu var ju inte det en så bra ide, utan den fick vänta 2 dgr med att komma på plats.

Hemsida

Jag håller på att jobba fram en hemsida.... den är främst personlig, men även firman får en liten plats. Jag kommer där även ha en annan blogg..... så jag kommer nog svika denna en del, kanske kommer jag tom att lägga ner den helt. Nja, inte nu direkt men snart. Hoppas på att hemsidan ska vara klar och utlagd till helgen. Men ska få till lite mer bilder och ev även lägga in lite till saluprylar först.....

FENG SHUI både utvändigt o invändigt.


Vilken tur de mina är hemma..

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8475130.ab

I tisdags när jag åkte i bilen, hörde jag på radion att det arabiska upploppet nått Egypten. Min dotter o hennes pojkvän, satt då i planet därifrån.... eller klev på planet vid den tiden.... men det visste inte jag då. Försenat både dit o hem... Men Jag kände bara vilken tur de kommer därifrån idag. Tyvärr vet jag flera som ska ner eller ett par som är där nu.

Skämtade med min älskling om att nu blir resorna ändå billigare dit, men vilken tur att jag inte är riktigt frisk än. Nej det här är inte skoj... utan det blir nog till att sikta på ett annat land... även om dykningen i Röda Havet drar nåt sanslöst. Men men det finns fler år.


Energi i luften??

Vissa dar bara känns bra, som för mig idag... Jag vet att jag inte är frisk, men det är som om min kropp, inte bryr sig ett skit om det. Jag känner mig pigg, glad och nästan lite nykär igen. Tänk att en sån underbar känsla bara kan infinna sig. Trots att jag varit hos doktorn på Fm, för blodförgiftningen. Och dessutom är magen svullen.... men det gör liksom ingenting!


                             

Kanske är det en sån här dag jag borde köpa en triss eller nåt?

Det hände en grej..... igen!

Jag har ett visst flyt i mitt liv just nu.. hihi. Ja egentligen tror jag nästan inte själv det är sant. Jag som bestämde mig för att vara i full fart o kanonform till nyåret. Jo, jag blev LITE sne på en katt som helt jävla ogenerat satte sig på köksgolvet o sket. Tog tag i fanskapet och naturligtvis bet hon mig i handen. Men inte tänkte jag mer på det... Vafasen... katter har jag haft i hela mitt liv, o till det hör ju att man får lite rivsår, bett, o en del kadaver liggandes mest överallt.

Det ovanliga denna gång var att handen började svullna... o ändå mer svullna... till slut kunde jag inte ens hålla i en penna eller gaffel eller nåt. Knogarna blev ett med en klump.... inge vidare. Ja det var väl bara o gilla läget, ringde vårdcentralen, och väntade mig ett svar: Kom en annan dag om det blir värre. Men svaret blev: Kom in DIREKT! Jaha sa jag vill ni veta namn osv... Men hon svarade bara Nej kom in direkt sånt där tar vi sen. Ahha, sa jag.

Väl inne på vc, kom jag in till syrran direkt, hon skakade på huvet o sa att jag måste till doktorn så fort de får minsta lucka. Sen pillade hon upp såren o la bandage. Fick komma in till doktorn efter ett par timmar.

O sen fick jag nästa lilla chock... Hon sa att jag kanske skulle läggas in på sjukhus, för jag har blodförgiftning! Men skulle kolla om penicillin kunde få stopp på det först.

Underbart tänkte jag, vilket drömläge.... jag har ju fortfarande ett hål mitt in i magen. Som iofs börjar läka bra... men som jag är livrädd för att det ska gå åt fel håll.

Men nu efter ett par dar... mår jag bättre och är piggare än på ett par veckor. Så troligen var det nån j..la bakterie redan i mitt blod eftersom jag mår så mkt bättre av nya kuren.

Relationer..

Pratade just med en vän, om det där med olika relationer. Ja, det kan då vara ett märkligt testande av varann, mest hela tiden. Varför finns det så mkt tvivel, misstankar och tvivel i nya relationer... eller förresten i gamla med. Vad är det som gör att känslan av svek, misstolkningar av tal till varann eller hur man aggerar i vissa situationer.

Ja, sånt tror jag man kan grubbla hur länge som helst på. Och min enda lösning på det.... skaffa en relation där du törs tala, fråga och berätta allt. Jag personligen känner att för mig är detta ett krav nu. Efter att ha levt i tysthetsrelation, under många år. Känslan, ja den där känslan av att nåt inte stämmer, men att man inte kan bevisa nåt, utan snarare känner sig dum. Ja som en inbillsk dåre, som tvingar sig själv att gömma bort en sån känsla.

Kanske var det lättare som ung. Ja då man träffade nån, som egentligen inte har nån X-historia. Visst besvilkelsen av att bli sviken är lika stor då, men den är mkt enklare att komma över. Fast det inte känns så just då. 
 
Men i en relation.. som den jag diskutterade ikväll, där man aldrig kan känna sig helt säker.... den andra ändrar sig ju inte.... tror jag inte på. Det ända som man klan ändra är sig själv.... sen får relationen komma efter om det går.... finns det hopp så finns det chans.  Men man lär sätta en gräns.... vart och när är nog??


Vi har våra ljusa stunder...

HAHA, visst det kan jag skämta om. I min relation.... i mitt roliga liv (det med mina festarbrudar) , eller i mitt vanliga vardagsliv. Varför kan jag inte bara vara ... hihi .... kåt, glad o tacksam... vet inte vilken film jag citerade nu... men spelar ingen roill, jag vill ständigt ha bekräftelse. Fasen, men  ändå funderar jag??? Kan det ha med mitt X-liv att göra... att känna på sig men inte kunna annat än ana. Eller är det mitt ständigt dåliga självförtroende... det där som bara....BARA... sitter där o tycker att hur mkt jag än gör... räcker det inte. Hur jag än bantar.... så är jag fet.... Hur mkt jag än klarar själv... är det inte tillräckligt.... hur mkt pengar jag än drar in... så borde jag kunnat tjäna lite till....

 Pjuuuu.... Orka vara kvinna av idag... men, nu hade jag fel, förresten.... att vara kvinna av idag är inte jobbigt... om man (inte jag) skulle göra som så många andra jag mött, bara vilja att en man tar hand om mig.... räddar mig... o försörjer mig. BUT.... I HATE it, ja, ja, ja jag menar det, där vilken attityd är det??? Jag bara undrar?

Jo, det jag vill ha sagt med detta är att.... varför ska du, ja just du...vara sä,å mkt mer värd än en vanlig.... helt enkelt bara en människa...??? Varför ska du.... just du?... kunna varaden som är mer värd än oss andra? Varför är just du den som... ja den som... är den som ska bli omändertagen av denna ... man .... vän... flickvän... pojkvän.. mamma... pappa... eller det värsta...soss .... I min lilla värld...ja den som betalar skatt o som jobbar o kämpar... även i motvind.... för att få in pengar o tjäna tillräkligt för att jag o mina närmaste ska må så bra....i min värld ... det bara går.


Oki doki, nu spårade jag ur banan... liksom. Men återkommer till mittt dåliga självförtroende...
See you again.I hope... från en ofokucerad bloggare som bara inte ...... hör själva.... inte tordats ... inte velat... uten dialekt... inte varit tillräckligt stark... för att talat ut.

Jag vill bara räcka till!!! Fan... skulle skrivit denna blogg på min anonyma..... Hihi så snackar en FEGIS!  


Det blir bättre o bättre dag för dag!!!! trallalallala

Nu kan jag ta mig en litet vinglas eller flera ikväll. Efter att varit den som legat på soffan o ätit penicillin och chokladpraliner mest hela helgerna. Jo men visst jag är inte läkt än, men det går ändå åt rätt håll. O ni som tycker det är groteskt med ett hål i magen.... det är ändå värt det.... det går åt rätt håll ju! Så sjukt kan det bli när man, eller jag, har önskat att bli av med det j...la överskottet av hud i så lång tid.  Men jag vill ändå berätta för er som tror på tv's program om hur enkelt det är..... fy f..n vilken smärta. Men det är klart att ingen operation är smärtfri... o jag är inte smärtkänslig alls.... men men. Jag har blivit opererad många ggr o en av dem i magen, 2 ggr i halsen, fötterna och handleden.... men det här var den absolut jobbigaste. Den enda som var i närheten var den när jag tog bort en cysta på en äggstock. Men då försåg de på sjukhuset mig med gott om skönhetsfeelingssprutor...

Jag avråder absolut inte från bukplastik, o tror att det kan vara absolut nödvändigt för den som gått ner mkt i vikt. Men om nån.... tex jag... har haft struma och stress, eller en annan sjukdom som gjort att man inte kunnat hålla vikten.... så ska man betala själv... men om man fått sin viktnedgång för att man fått en magoperation..... som minskar magsäcken.... då har man även rätt att få bukplastik gratis. Jag har inte kollat nu det sista året om detta fortfarande är så men för ett par år sen var det en som fått denna operation, som berättade det för mig. Är inte det rätt konstigt??? Det tycker i alla fall jag.... men tycker ändå det är värt det, men om du kämpat som en dåre för att ändra ditt liv, din kost och dessutom blivit opererad för struma... ja, då ska du få betala din bukplastik själv.... jajamensan, rättvist ska det vara. Eller så är det kanske så att jag inte sätter mig ner o gnäller o grinar så mkt som andra kan.

Jag är lycklig för att kunna stå på mina egna ben och ha en grundsyn.... tanke.... på att kunna lösa det mesta på egen hand. Och att jag själv är ansvarig för .... just mitt liv.

Killar och sånt som brummar



Det händer nåt i killars/mäns ögon när de får köra olika maskiner. Tror det bor nån liten anläggningsgubbe i alla. Vad får det att tändas en gnista i mäns ögon... jo, de får prova en ny maskin. Testa, gräva, meka, köra osv, ja det finns väl en anledning till att det är papporna som brukar fastna vid killleksakerna på julafton. Vilken tur att de flesta tillåter sig att leka i olika former......

Spruta snö med lilltrraktorn..... Jo det tycker jag med är skoj.... timmarna rinner iväg. Aimo kom in efter 23 igår kväll. Trots att det i de 2 närmaste husen bor småbarn.... men det är ju klart de är ju bonnungar o då tycker de inte sånt är konstigt. Och i morse var han ute o flyttade på min lilla röda, sen var det upp på traktorn igen, och spruta mer snö. Jag var tvungen att avbryta honom för att ge honom lite frukost. Thihihi va kul man kan ha: Otroligt att det går att förena nytta med nöje! SUPER!

Drömmar... tankar om framtiden




Nu tycker jag nog att det räcker med snö för i år... men ja jag vet det är ju knappast lönt att klaga. Men visst kommer känslan av att jag kanske skulle jobba vidare på min dröm.... Den där drömmen om att bo i varmare land.

Hur o när vet man exakt när... eller vad man vill utan att ångra sig... Eller är det det som kallas feghet. Men jag kan liksom inte bara släppa allt... jobbet kan jag nog delvis ta med mig. Huset kan jag hyra ut. Men mina barn... de har ju redan blivit av med sin pappa. Ja de har ju nästan ingen kontakt, han har inte varit hemma hos dem och sin mamma sen han flyttade i dec -09. Snart skaffar de barn, djur har de ju redan och annat som de behöver hjälp med. Var är jag då??? Ja det är mer som jag funderar över. Men lösningar finns det ju alltid, naturligtvis.

Och så kommer tankarna om förhållanden, plikter, vänner osv... ja det är mkt som hinner spinna i huvudet när jag är sjukskriven...

Men en sak vet jag helt klart utan att ens fundera över det: JAG SKA VERKLIGEN LEVA I MITT LIV. Inte leva på nån yta utan vara ledsen, glad, lycklig, sorgsen, bitter, euforisk och allt annat som hör ett normalt liv till. Tror nämligen inte på att det går att förtränga o helt enkelt ge fan i att deppa, vara missnöjd eller sörja och tro att det går över av sig själv. I kroppen samlas alla ens minnen. Lev ut dem så blir de enklare att bära.


Idag är jag rätt pigg

Just nu mår jag rätt bra, har lagat mat och varit in till Nora o shopat lite. Passade på att bjuda Aimo på fika på Dacapo, det är han värd o så mkt mer. Han får verkligen slita med att ta hand om hästar, hem och dessutom skjutsar han mig till Örebro och kliniken varje dag. Men from imorron ska jag få duscha och nlägga om såret själv. Tyvärr kommer jag ha ett öppet sår på magen flera veckor till. Mitt nya mål inför våren är att kunna åka till Örebro och gå ut i feb nån gång. Träffa lite gamla partykompisar och bara vara en hel kväll. JAAA jag börjar bi rätt rastlös.

Det är många tankar som snurrar runt i huvudet nu... varför blev det fel.... kunde jag gjort ngt annorlunda???? Men så kommer den där känslan.... det är ändå värt det.... Jag har väntat och önskat mig denna operation så länge. Efter detta behöver jag inte ständigt tänka på min mage när jag köper kläder, hur det ska se ut, hur de kommer sitta och dessutom..... ja ja ja det är fasen inte lätt o vara kvinna idag.  Men det är klart detta med komplex gäller ju inte bara kvinnor.


Andra dagen på 2011...



Idag har jag mest tagit det lilla lugna och försöker bli frisk. Var till läkaren.... som har varit helt suverän och jobbat helger o storhelger, för att lägga om mitt sår. Han sa att nu kommer hålet i magen att börja dra ihop sig vilken dag som helst. Det har varit vidöppet i 8 dgr nu, ja inte helt vidöppet, men sen det sprack upp. Det har ju blivit större allt eftersom de har klippt rent i såret. Känslan.... denna känsla, att ha ett äggformat hål, ja tom lika stort som ett ägg, i magen.... ja urka blättan. Många tankar spinner runt i huvet på en emellanåt.  Men som kirurgen sa.... tänk det som ett sår på benet eller vart som helst men inte i på magen.







Nytt år på G o hur slutet av det andra gick....

Så var jag där igen... Nytt år... ja visst är det förhoppningsfullt med ett nytt år. Vad kommer hända? Vad vill jag av året? Vad väntar sig folk o mina nära o kära av mig detta år?

Inte vet jag, men jag hoppas det inte fortsätter i samma takt som det gamla slutade. Har precis gjort mina drömmars operation. Efter att gått ner mkt i vikt så har jag haft hud över på magen. Jag har i ca 3-4 år haft som dröm att göra min bukplastik. Nu är det klart.... eller??? Jo operationen är klar och för ´5 dgr sen skulle de ta styngnen.... men 2 dgr innan på självaste juldagsmorgonen, vaknade jag och det var blött i sängen.... Om jag hade fått valt hade jag hoppats att jag svettats som en idiot eller tom kissat på mig..... men inte då! Såret hade spruckit lite. Så nu ligger jag på läkning, med ordination att äta massor.... äta peniccillin som är så stark att jag måste dricka magbakterier typ proviva eller nåt.

O jag ska inte döma eler komma med pekpinnar.... men vill bara säga en sak: Om ni ska göra en sån operation: Betala hellre mer o gör det hemma i Sverige hos en etablerad och erfaren kirurg! Törs inte ens tänka på om jag hade varit långt borta med annan bakterieflora och ingen chans till eftervård.... HUA! Vilken skräck!

Men bara jag läkt ihop kommer jag att må prima igen.... o tänk jag drömmer om att kunna klä mig i klänning som inte är av tantmodell. 
 
Mitt nya år = Mitt krestiva år! Det känner jag på mig.... tycker det ska bli väldigt spännande.

 



 

Nu är det dax för lite nya tag.....

Huset ser ut som ett bombnedslag inför julen.....slipdamm överallt, men som vanligt är det självförvållat.  Men Så underbart det är att rensa i röran.... säger bara: Feng shui!!!!!!!!!!!!!!! Sanering av garderober uthus och gamla minnen...... som inte är nåt att ha!

Nya sovrummet blev perfekt till mig o Aimo, min älskling..... bilder kommer snart men, jag har lite nya prylar som jag ska lära mig..... teknik är inte riktigt för min generation känns det som ibland. Men lite kort ska jag ta med nya mobilen.

Nu är det hallen o trappan som är på tur.... å den är väl inte renoverad sen ca 1940.... så mkt är det! Men mattläggaren kommer snart så innan det vill jag ha färdigslipat o helst målat..

Kommer ligga hemma o filosofera i sängen en del from nästa vecka, men nu har jag en ny laptop, så jag kommer kunna skriva o förhoppningsvis blogga en del. Nu kan jag bli lite tänkare när jag inte kan jobba, så vi lär väl få se vad det blir bloggat om.

Kram så länge!

Vem bestämmer vad som är rätt?

Det som gör att jag inte törs blogga som förr är om man misstolkar mina funderingar.... känner mig rätt vilsen ibland! Är jag knäpp eller?

Kanske jag skulle ändra mitt tema o göra som så många andra skriva om ..... skit eller det som står i tidningen???? Men nu är jag som jag är jag talar alltid ut från mina känslor..... OK Jag säger bara som ungdomarna brukar säga ... fucking jävla skit....

Ska jag skriva om allt vad jag känner eller ska jag censurera????  Hmmmmm... det sägs ju att man ska anpassa sig efter vad som är lämpligt... men vem fan har rätt att bestämma vad som är lämpligt?  JA naturligtvis får man inte förolämpa nån men vad är rätt tankar???

Hmmm raderade mina tankar......... igen fegade ur.... En vacker dag kanske jag törs bli politiker o säga vad jag tycker ... men det kanske är min lott att alltid hjälpa andra i sina kriser... men mina egna får jag lösa själv....

Ja jag säger då det.....

Fasen vad skönt det är att ha kommit så långt att jag inte ska behöva ta skit från andra som TROR att de vet saker som de inte vet ett dyft om! Svenska avundssjukan den finns banne mig lite varstans. Man väljer själv sitt liv! Mitt är helt super, visst det finns motgångar, men inget som inte går att lösa. Bara man är ärlig o säger vad man tycker o tänker. O den som inte klarar av det, den struntar jag i! Men flykt det är ett fegt drag.

Borde man inte kunna ta en diskussion när man är över 40? Jo, om inte kan man ju inte lära sig nåt. Ingen är felfri, men om man aldrig får kritik, hur ska man då kunna komma vidare med att lära känna sig själv. Både de bra o de dåliga sidorna, o alla de grå zoner där emellan. Men men vem vet, eller rättare sagt, varför bryr jag mig.... JO för att det finns nån som inte mår bra av en ensidig diskussion. En försöker prata o en bara skäller....

Tur att jag har en sån underbar man hemma och underbara vänner och barn som jag kan diskuttera med i alla fall.... När jag försöker hjälpa och det blir misstolkat även om jag varit Övertydlig nästan....

Kram alla som fortfarande går in o kollar min blogg, fast jag varit urusel på att skriva på sistone. Dumt att skylla på mkt att göra, för förut hann jag ändå, så det hoppar jag över.


Livsnjutning!


Tidigare inlägg

RSS 2.0