Jo, det är klart det finns enkla relationer.... men jösses vilken tur man har sina vänner när det riktigt kniper. Det är nog så att det är kärleken som är knepigast att förstå sig på. De nära o kära... Varför och vad gör jag fel hela tiden... jag fattar ingenting.... Men mina barn (båda två) är det absolut viktigaste jag har i livet.... fatta det!

Ikväll har jag varit på ljusparty. Min dotter ska börja med nätverksförsäljning..Jo, så började jag min försäljningskarriär med...förrutom Ica förståss.  Vi var hemma i hennes lägenhet och det var trevligt med fika och många goa dofter..

Barnkalas eller...ja, i alla fall kalas för mitt barn....Nybakt var det och proppmätt blev jag, ett otroligt enkelt sätt att banta....Ät vad du vill men lite mindre....Ja i alla fall tyckte de att det var kul att vi kom.....Mamma!!!!!!  jag har inte koppar så det räcker....eller skedar....eller tårtspade.....eller assietter.  Lugn lilla gumman...Mamma fixar...Kan bara säga att det var minsann inte igår som vi använde min ärvda kaffeservis...Men det var riktigt trevligt att kunna plocka fram den. Hädanefter kommer jag använda den mycket oftare...ja, varför ska man vara så rädd om gamla saker så man inte törs använda dem. Ingen blir glad av att ha saker i ett skåp eller nedpackat i ett förråd, bara för att de inte ska gå sönder...

Ja till kalaset igen...det var nästan så det såg ut som om de fyllde jämt....massor av paket och massor av släktingar....Ja, inte mina, för jag har inte så många kvar i nära familjen....men hans släkt....man blir ju nästan lite avis...vilken sammanhållning och att alla kommer......trots att de har flera stycken kalas samma vecka...Fantastiskt!

2 st vädurar under samma tak! Egna viljor av stål....Ja de har varsin "spegel". Och visst är det skoj med samma födelsedag!

Oj hoppsan, när det verkar som trögast för mina barn.....den ena hittar inget jobb.....den andra ingen lägenhet.....men PLÖTSLIGT SÅ HÄNDER DET.... som de säger på Tv. Dottern är på anställningsintervju och sonen ska kolla på lägenhet...båda idag...och det är inget aprilskämt!

Ännu en gång sitter jag i tankar om hur livet ska bli nu när barna blivit stora. Ja, visst är det lite spännande och följa deras steg ut i vuxenvärlden. Underbart att se att det finns lite kämpatag och egen vilja hos dem båda. Mitt delemma är att jag aldrig har varit en ensam-människa. Hur ska jag tackla det....jojo jag har varit väldigt mycket ensam med mina barn....men inte helt ensam. Varje period i livet har sina utmaningar eller är det inte så....en ny fas i livet har inträtt....

Var i Lindesberg ikväll och träffade korpgänget. Eftersom jag brukar säga att kom inte till mig med småbarn eller hundar...så vem träffar jag där ? Jo, underbara lilla Molly, lite smickrad måste jag erkänna att jag blev, när det var i mitt knä hon ville sitta, istället för sin stol eller mormors knä, när vi skulle äta. Hon är inte ens 2 år och en riktig äkta gullunge, med egen vilja och världens smile samt änglalikt blont hår. De är inte så dumma ändå....Ja, ja jag måste erkänna att jag förstår denna stolta mormor.....Och det var lite charmigt att sitta där nedsmetad i veg tacofärs...som hon smakade för första gången, och tyckte var supergottt...Här är det skönt att jag inte är kvar om det blir raketfart i blöjan, hihi...Fördelen med att låna barn...eller var det inte så? Dessutom träffade jag tidigare på dan jag den supercharmiga valpen...ja hm vad var det den hette nu igen? Kan nog tänka mig att låna en sån med ibland....Undrar om jag håller på att börja må bättre?....nu börjar jag känna igen mig själv....

Dottern ringde just från ett café inne i stan (Örebro). Hon och hennes kompisar, kom precis från jobbmässan som är på Conventum....Hon har lite spridning på jobben hon söker...det tycker jag är bra...här gäller det att inte låsa sig. Hon spred sitt CV till alla möjliga håll, bemanningsföretag, telefonist, personlig assistent, chafförsjobb samt olika sommarjobb. Nån gång måste hon ju få napp....Jag har snart inte råd längre....

Min dotter har en riktigt bra unghäst efter sitt sto....han är nu 6 år....det finns hästproffs som vill att vi ska sälja honom vidare. Men nu är jag ingen hästhandlare...och varför ska man inte kunna få ha en bra häst fast man inte är sponsrad av de stora pengarna?? Alltså som fattiga hästägare får man föda upp själv eller köpa föl/unghästar. Om det då visar sig att de inte passar...så får man vöäl sälja dem vidare. Men om det visar sig att det kommer fram ett framtidslöfte....ska man sälja då?? Jo, de som tycker om att hjälpa proffsen fram tycker nog det...Men varför kan man inte få prova först om det funkar....Man blir ju lite nyfiken...hur långt han kan gå med dottern...eller tvärtom...Det finns ett problem, hon är liten och därför inte så råstark...jo för sin storlek...men skulle behöva bli lite starkare ändå. Om hon lyckas med det då tycker jag hon ska få behålla hästen...Men hur ska jag få med henne till gymmet?? Jag får fundera ut nåt fiffigt, hihi... Ja denna gång kan man ju inte muta med fika...som hon annars är väldigt bra på...

Klockan är nu halv 12 på fred kväll....då ringer mobilen....undrans vem det kan vara?? Har man en dotter som inte har 5 öre i inkomst, så kan ni ju gissa. Pojkvännen är ute på krogen med jobbet......tråkigt läge.....var är dottern då? Jo på Stortorget och vill komma in på krogen utan ett öre....RRRRRiiiiiiinnnnnngggg på min mobil.....MAMMA mamma du är så snäll....jag o mina kompisar hjälper dig med flytten! Vilket datum var det?  Genomskinligt...OK säger jag hur mycket måste du ha? Ahha ja inte om du inte vill men det vore roligt att följa med kompisarna in. Hmm Ok jag sätter in 200:-. I bakgrunden hör man hennes kompisar ropa (lindrigt nyktra) Vi kommer o hjälper dig vi lovar.....hoppas verkligen de minns det sen med....men det räknar jag med. Litar på er tjejer!

Ja, de barna de barna. När jag nu fått en lägenhet precis i porten bredvid min dotter och hennes pojkvän, uttrycker hon sig så här: Näe...när ja flyttar kan du ju inte flytta efter, jag kommer få ha dig här jämt! Jag har ju flyttat...Hm Ok,  jag kan förstå hennes resonemang....helt klart. Men jag lovade henne att hon kommer varken se eller höra mig...ändå mindre kommer jag hålla reda på vad de gör. Vad händer då i verkligheten?? Jo, hon ringer mig ....mamma var är du? Vi träffas ju aldrig, du är ju borta jämt! Mamma jag vill äta mat med dig...eller mamma jag vill träffa dig....osv. Hm OK igen, visst är det kul när man är omtyckt...hihi. Barn är barn även när de är 21 och flyttat hemifrån. Och nån städande, rumsterande och dekorerande mamma har hon inte haft och kommer inte att få om hon inte ber om det. Fast jag kommer inte göra det ändå förståss.

För att förtydliga....det är klart jag tycker om barn......men att så fort man träffar nån som precis blivit farmor/mormor så börjas det. Titta vad underbart....jag är så stolt....och jag vill ha dem hos mig jämt....lånar dem på promenad ( så att alla ska se underverket ).... Jag kommer kanske bli likadan men hoppas inte. Det är väl skillnad när man får egna...då ÄR det ett underverk...att nåt sånt kan komma ur min kropp.  Men ja, jag vet inte kanske blir jag också så fjollig....

Men just nu känns det verkligen som om det kvittar. Samtidigt som jag tycker att man bör låta en liten i barnvagn få vara ifred, och inte köra ner mitt fula tryne i nån annans sovplats. Som jag nästan förutsattes göra i förrgår, när jag var på stan....jag riktigt såg hur besviken mormodern vart över att jag inte blev impad.

Jag fick en liten skräckkänsla...dottern som fått barn är lika gammal som min egen dotter. O ja vill inte vara barnvakt!

När man är född i det kvinnliga könet förutsätts man att älska varenda liten gullig unge som visar det minsta lilla leende. Man ska även ha förståelse för att småbarnsföräldrar vill ha hjälp och avlastning....mmmm det låter ju bra. Men om man nu fyllt 40 och inte har några småbarn kvar....måste man köra ner huvudet i barnvagnar och säga men....så söt o så små de är det har jag nästan glömt bort....ta vara på de här åren...Hahaha.

Jag tycker nog att jag faktiskt har rätt att slippa små skrikiga ungar nu. Om jag får barnbarn vill jag inte bli den där super mormor/farmorn. Om jag ska bli barnvakt ska det vara när jag själv vill och bestämmer. Faktiskt blir jag ganska irriterad på folk som tycker jag är dum för att jag inte vill gulla med småungar. Måste man vara såå j..la rar för att man är kvinna. Eftersom jag nu nått den ålderna att jag har massor med vänninor som börjar få barnbarn (träffade en senast igår), så får jag ideligen höra vad underbart det är...

Kul, för er men jag vill inte....nu är det ju så att jag riktigt propagerat för detta till mina barn med, så jag hoppas de inte kommer släpande med en liten än o kräver en massa. Klart jag vill ha barnbarn men jag vill inte ta hand om dem, inte än i alla fall. Detta gäller även hundar .....likadant.

Tänk, vilken skräck....träffa en ny karl med småungar.....Burrrrr

Varför är det så att man inte får prata i mobiltelefon, eller röka men skrikiga snoriga ungar de ska få vara överallt? Ta tex i bilen de är livsfarliga...tappar nappen, slåss med varann....eller tjatar om en det ena en det andra....snacka om att man tappar fokus på vägen. Och en till sak ......på restaurang....nån som hört talas om matro.

Om man är 21 år och slutat skolan och söker alla jobb man kan, och räkningshögen växer. Vad ska man göra då? I min lilla värld trodde jag att man kunde få hjälp med existensminimum av vår kära socialtjänst. Vad ska den annars vara till och vem ska få pengarna som bla jag har betalt i skatt i åratal?  Vilka ska ha dem?.......ujejujj..... nu mår jag nästan illa, fy fan har vi ett samhälle där man verkligen inte får hjälp som vanlig Svensson.....hua blä..urk o spott.

Svaret min dotter fick var.....låt din pojkvän försörja dig....fy fan jag har alltid försökt fostra mina barn till att vara stolta över att klara sig själva och göra rätt för sig. Vad får man för det nu. Jo helt plötsligt blir hon rekommenderad att lära sig utnyttja andra, att bli en tiggare.

Inte undra på att det finns så många likgiltiga personer som bara ger upp i detta samhälle. Jag tror inte det är så att en vanlig tjej eller kille går till soss för ros skull eller för att de är lata, det är det nog andra som gör men inte de ungdomar som söker massor med jobb. Sen är det en helt annan sak om man kommer igen o igen  o igen för att man inte sökt jobb.

Vart går alla mina skattepengar??