Vilken upplevelse det var... det nya livet

Det var en av mittt livs största upplevelser när jag och mina kompisar började gå ut, efter 40. Ja jag hade kört ett par gånger, med andra vänner, men inte tyckt att det var annat än skämmigt, tråkigt och helt meningslöst, att gå ut. Speciellt i Örebro. Men så hände det helt oväntade... Ja det blev faktiskt lite som i filmen Heart Break Hotel. Fast den filmen såg jag betydligt senare. Helt plödsligt tordes jag synas, jag tordes visa mig och till mångas förtret kanske, även att höras. Jag lärde mig en kaxighet som jag aldrig i hela mitt liv haft. Jag byggde upp ett självförtroende, en attityd om att jag har en egen personlighet och har rätt att ta plats.

Många har jag hört sägas: På krogen är det patetiskt, desperata människor som försöker hitta ett one night stand, även om de är gifta eller i alla fall har sällskap. Men enligt min mening, blir det vad man gör det till. Det är inte ofta nån annan kommer och räddar en kväll på krogen, utan det får man väl allt som oftast styra upp själv. 

Visst märker jag olika sidor hos folk. Tex när jag hälsade på en tjej, som jag tidigare flera ggr träffat på olika ställen ute i Öbo. Jag var där med A och en manlig släkting. Jag småpratade med tjejen i fråga som sa att det var länge sen hon sett mig ute. Då vänder sig hennes kompis, som jag aldrig ens sett tidigare, om och kläcker ur sig o det är vi glada för. VA, jag visste inte ens då vem hon var, men hon hade tydligen sett mig, efter att jag blivit tillsammans med min nya man. Så lågt lovade jag mig själv sen att jag aldrig ska sjunka. Det var därför som jag gjorde som jag gjorde, när en annan i samma gäng, gick fram o frågade om min man o hon skulle prova bli tillsammans istället. Hon och jag har varit kompisar i vårat tidigare liv.... skolan. Jag gick helt resolut fram och frågade varföpr hon tyckte sig vara bättre än mig.

Rakhet och ärlighet, det är det som jag försöker leva efter nu i mitt nya liv. Har känt mig tïllräkligt tillplattad i mitt gamla, osäkra men ändå meningsfulla liv.


Vem är det där som sitter på axeln o ger mig dåligt samvete?



Jag har i många år... som så många andra fostrat barn tagit hand om hus o familj. Även byggt upp ett företag som i och för sig ändrat sig en hel del ggr sen det startade. Med en man som inte var intresserad av att delta så förskräckligt mkt i familjen, har det emellanåt varit ganska tufft. Med matmissbruk, jobbmissbruk och framför allt dåligt eller rättare sagt ständigt dåligt samvete för att inte räcka till. Och som sagt nån kärleksfull, snygg och omtänksam fru har jag inte varit på många år.

I detta läget märkte jag inte det, men blev rätt nöjd efter några år, med att vara så mkt själv hemma med barnen. Men ändå ha den där känslan att vara sviken och inte värd ett smack mer än som morsa till sina barn. Att leva sitt liv enkom för att finnas för andra.

Längtan att finna sig själv, som bara blir starkare o starkare efter att barnen mognar och blir mer o mer självständiga. Vem är jag nu???? Sist jag kände efter var jag tonåring..... o då var det banne mig inte roligt att känna efter. Den första fyllan, bråken i mitt föräldrahem, mitt extremt dåliga självförtroende. Som kom av att jag alltid blivit sedd i sista hand.

Kan det vara från den tiden, denna lilla jävla gubbe, eller vad det är för nåt, hoppade upp på en axel o sa åt mig att: Man måste vara duktig o inte klaga... du är ju född i kvinnosläktet... o vet du, ta för sjutton inte för dig för mkt, då blir det aldrig bra. För du glöm aldrig att egoistisk får man aldrig vara då blir du inte omtyckt av nån.

Mitt nygamla liv....

Jag har gjort en hel del förändringar i mitt liv nu i höst.. Jag kan bara säga att jag mår kanon och det mesta flyter... men det finns så mycket mer... planerna i huvudet bara kommer .... Upps mitt kreativa jag har kommit tillbaka. Underbart!

Taket på stallet är så gott som klart, ska bara ha upp lite färg på vindskivorna. Och det har hänt en grej till med mig, har jag alldelles själv kommit på! Vet ni vad.... jag har börjat lära mig att be om hjälp! Jaja inte till överdrift, jag är fortfarande samma gamla gör det självare... men jag jobbar på det och kommer på mig själv hela tiden. Mycket av det kan jag tacka min nya kärlek för. Han är en välbehövlig spegel... då vi är så lika.

Mitt X funderar på att dra från landet... ojoj vad kärleken kan ställa en upp o ner. Denna underbara känsla som alla borde uppleva ständigt... Ja, inte nyförälskellse alltså men den där när man kan lite på och vet var man har varann. Att veta att man är riktigt uppskattad och att man blir förlåten om man gör nåt mindre genomtänkt, eller är allmänt sur o grinig. Men det händer ju alla... men det är då omgivningen testas.

Jag kommer skriva här lite mer hädanefter, men det blir lite allmänt om mitt liv bara. Tankar och ideer som kommer upp... Det kommer bli husrenovering... kärlek... en del om mina erfarenheter av att stötta andra när det behövs.... Men ingen fara kommer inte lämna ut nån annan än mig själv... o det är jag ju bra på som mina kamrater säger. Men va f... inte är väl det så farligt... jag var en mussla när jag var yngre o det har jag minsann slutat med... sånt lönar sig aldrig... ja eller nästan aldrig... tror jag.

Lantis...

Jag kommer bli lantis igen.... det känns bra.... även om det har varit roligt att bo på stan. Nu börjar mina planer på att fixa till det som måste fixas..... dvs rust o sånt.... Nu gäller det att universum är med mig så jag får bra inkomster och kan köpa takplåt! Tapeter och färg lär jag med behöva. Hm jag vet en lösning på det.... Sandra o Magic vinner i Falsterbo! Hihi... ja man ska ju satsa högt sägs det! Nej men skämt o sido... jag tycker det ska bli riktigt kul och en stor utmaning att försöka fixa till gården.  Jag tom känner att jag vill ner direkt och tapetsera om ett av rummen på övervåningen. Ja, jag ska nog ta det direkt efter Falsterbo. Ett lagom semesterjobb om det regnar. Eftersom rummet nu står tomt... då sonen har flyttat till stan med sin tjej... så kan jag ju fixa det nu redan innan jag flyttar tillbaka helt. Nu ska jag lära mig att lägga golv med... klickgolv alltså... det har jag aldrig gjort tidigare, utan bara vanliga mattor.

Nu är min största livskris definitivt över! Stora beslut och många känslor upp o ner har det varit.... men det har det varit värt.... äntligen mår både jag och mitt X bra.... ÄNTLIGEN!

Vad skönt det är när man är överens!

Ibland är det fantastiskt hur saker o ting bara faller på plats. Hur allt bara löser sig liksom utan större ansträngning och bråk. När man känner att det går att talas vid och när man tänker lika. Jag kommer göra allt jag kan för att få mitt liv, hus och relationer att bli så bra som möjligt. Hoppas att jag blir tillsagd om det är nån som inte riktigt förstår..... Men jag vet att jag inte är perfekt utan jag är bara en vanlig människa.... en mor och vän.... Det är också en utmaning i vissa lägen. Just nu vill jag bara ha det lugnt och skönt i mitt liv.... ordna med allt o sen dra ner till Falsterbo med unghästen.

Idag ska jag sola i ogräsrabatterna i Lillån.... Hoppas min rygg blir som en pepparkaka!

Nu virrar det till sig...

Satssare... lantis... stassare... lantis.... Hjälp!!! Vem är jag? Jag kanske är en stor virr höna bara? Ja jag vet knappt själv.. vad jag vill eller ej. Visst ibland är man rejäl och tänker att detta blir ju klart bäst... Men sekunden efter vet jag inte igen. Det är så enkelt att bo i stan... men hästar katter gräsmatta ja det finns mycket jag saknar med. Kanske skulle göra en rust avdet viktigaste och ge huset en rejäl chans.... Ja mannen får bo nån annanstans.... annars skulle inget funka igen... Vet ni vad??? Jag börjar känna mig skapligt frisk från min fibro... Det är mest stora väderomslag jag känner av nu... Alltså det är helt fantastiskt! Kärlek och förståelse kan hela vem som helst.... O hur många underbara människor har inte jag runt omkring  mig!

Stassarliv = Flyta runt och göra vad jag vill, gå på puben och mingla eller köpa mig en båt o lägga i hjälmarn o kanske en roligare bil.

eller

Lantisliv = Ha en egen gård, klippa gräs ta hand om djuren, rusta tak och uppvärmning, men ändå ha friheten med att ha sitt eget.

Jösses... ja jag vet ingenting nu igen. STÖN!

Det rätar till sig....

I helgen har det hänt massor.... varit på Olearys och Harrys och minglat runt.... Ojdå det blev visst en 4-dagars, Hoppsan! Igår var den där fullmånen i form igen... och som vanligt blir jag känslomässigt labil. Tankarna for runt i huvet som om de låg i en teflonpanna igen. .... Men sen hände nåt än mer märkligt.... Sandra ringde och alade med sin pappa.... om hus och sina resor.... Hon tyckte inte heller det är en bra ide att det står tomt så mkt..... Så nu har vi kommit överrens om att jag flyttar ner och tar hand om gården igen.... Så blev man lantis igen... Han ska bara ha tag på ett hus mer lättskött. Vi får väl se hur länge det tar .... jag har ingen aning.

Fullmåne = Full aktivitet, känslor och beslut!
Ännu en gång blev det så!

En smart man...



Nu har han bestämt sig.. han ska ha gården kvar med allt som ska göras och skötas. Smart måste jag tycka och många fler med mig.. Men nu vet jag och kan gå vidare... Men innan allt förfaller ska jag bli utlöst.... pjuu.. Ja han måste ju ha ett sååå stort behov, eftersom han ju sover hemma minst 4-6 nätter på en månad och faktiskt tittar på tvn de kvällarna med. Hästar och katter de sköter ju sig själva så det är inga problem... taket lagar sig själv... eller... om man inte ser det så finns inte hålet kvar... enkelt bara att titta åt ett annat håll... Räkningar är det sånt man gör varje månad????


Tankar om ansvar...

Tänk vad trött man kan bli.... ja visst nätterna fylls av funderingar över hur det ska bli med de praktiska ting som är kvar. Papper, byråkrati, sälja hästar och allt som ska skötas på gården jag lämnat.... ja jag lär ju inte åka ner o städa o sånt. Men hästarna ska ju ses till.... Idag rymde han igen.... bara att åka o kolla vart han tog sig ut. Blåsten gör ju hästarna ändå fiffigare och ystra. Dessutom har det kommit en liten vildkatt som är mager, skygg och tussig.... jag måste köpa mer mat och ställa ut till den. Men man undrar ju vart den har hört hemma och hur den mår egentligen. Men sköldisarna har det bra nu, det vet jag för de bor i mitt sovrum. Ja, jag måste erkänna att det är lite jobbigt att ha ansvar för djur som inte bor på samma ställe som jag. Upppsiii.... var det inte bla detta jag skulle lämna ??? Men djur ska ju inte bli lidande för att folk inte kan ta ansvar.... O mannen är borta som vanligt.... Hmmm man kan undra vad han ska ha en gård till??

Namnändring

Nu har jag anmält om namnändring..... nu blir det långt .... men så måste det bli, eftersom jag hetat Kåregren så länge. Beslut är taget om skillsmässa. Men va f..n jag vet ju inte hur man gör.... och som vanligt är det ju jag som ska få styra upp detta med. Mitt nya namn från månadsskiftet.... dvs nästa vecka blir: Annelie Kåregren Holmberg.... o så kommer det bli ett par år....


Underbar helg.....

Plödsligt så händer det.... som man hör talas om... Ja, faktum är att jag börjar trivas med mitt nya liv... så som jag trodde skulle ta en lång period. Men det stämmer så med min situation just nu. Att inte ha en massa krav och måsten inga dammtussar i hörnen.... ingen ständigt överfull tvättkorg. Men jag har gjort nåt nytt i helgen.... Jag startade spisen!!!!!!!!!! Jo, jag kokade lite makaroner. Så nu har det hänt här med.... men det ska inte bli nån vana.... jag lovar. Nu undrar jag varför jag inte tog steget direkt efter barnas student. Varför ska jag må skit o vara instängd i ett förhållande där bara den ena kämpar hela tiden..... Now its over!

Varför blir man å jävla fiffig

Där spriten går in går vettet ut eller??? Jo visst fan är det så. Men nu blir det slut på att gå ut om jag druckit....kommer bara gå ut nykter.... fan i helv...t. Jag tror det kallas Ågren.

Tänk vad bra det är att skriva

Jag vill verkligen rekomendera att skriva av sig om ni mår prutt eller varför inte då ni är superglada..(då kan man ju ta fram dessa anteckninga efter ett tag). Men jag upplever att det jobbiga som jag har inom mig vissa stunder bara försvinner, om jag får ner dem i ord. Trodde nog det var en klyscha men...det funkar! Nu fick jag energi att diska..nu ska dammsugaren fram...undrar om den är tillräckligt stor för att rymma alla katthår...Innan kombon kommer hem ska jag nog se til att borsta dem ordentligt....men det kommer hon nog se på mina händer....har de aldrig varit randiga förr så.

En sorgens, smärtans och gråtens dag

Ni kanske undrar varför jag inte skrivit nåt på hela helgen? Jo, jag sörjer mitt liv och försöker komma vidare i mitt nya. Det här går inte ens att skämta bort, jag måste få leva denna sorg. Imorron ska jag till jobbat jag säger bara: herre gud va skönt...Jag kan bara inte förstå att hur mycket man än försöker ge både hjälp, tid, pengar och framför allt kärlek, så skiter sig livet så fort jag kräver nåt tillbaka.

Jag var mycket tveksam till att skriva om det här, men kom fram till att det kanske finns nån som kan ha hjälp och tröst i sitt liv genom att läsa detta. o de som tycker jag är dum och får skylla mig själv...ja de får tycka det med...vi lever med ett fritt tänkande hoppas jag. Jag måste bara få leva ut min sorg..annars blir jag väl bitter o det villl jag inte....inte heller hamna i en offerroll...det är det värsta jag vet med folk som gör det.

Som min kombo sa igår...egentligen har vi ett riktigt bra liv, där vi kan göra saker, resa, festa och har massor av vänner....ja, riktiga vänner inte bara såna som kommer när de behöver hjälp utan som kan offra en timme eller två på att stötta den som behöver det.

O förresten utan kärlek då kan det kvitta...då får en väl hitta på nå annat...
nu ska jag diska mig lycklig!

Vårdepression eller?

Jag känner mig fortfarande sliten, blåmärke på låret stort som min handflata. Ryggen känns som om den skulle gå av vilken sekund som helst. Fibrovärken släpper inte sitt grepp om mina armar och ben.....Pip o gnäll o pip igen.....Jag fick ett halvbra besked från verkstan i alla fall om min lastbil. Men de ska kolla lite mer.....hoppas, hoppas....då jag behöver pengarna till annat.....Varför inte en sista minuten till nåt varmare ställe?? Eller....kanske jag skulle landa i verkligheten....behöver ju nytt täcke o sånt. Jag får nog tänka mig värmen en liten stund till....och förresten värmer ju ett täcke med.


Jag glädjs åt dig D o din Mallisresa, ha det så kul och kom hem med ändå mer krafter.
Jag är så glad för din skull, jag kommer snart efter i dina energier, ja lovar!

För 20 kg sen

Mina barn kollade igenom lite gamla kort som vi haft i skåpet jag sålt. Rätt vad det är tog Tomas fram ett kort på mig....det var bara 5 år gammalt...men där vägde jag 20 kg mer än jag gör idag. Jag måste säga att det var riktigt nyttigt att se....Eftersom jag inte tycker jag har blivit något mindre alls utan fortfarande känner mig som en stor kossa. Nu vet jag...ja är på rätt väg..det har hänt massor, även om jag har 10 kg kvar tills jag är färdig. Men som jag skrivit tidigare är det slut på tokbantningen och att läsa alla j...la tips om olika kurer. utan nu äter jag vad jag vill men bara mindre. Det funkar bäst eftersom jag inte går upp efter vartenda ryck jag gör. Utan nu går det sakta, men ändå åt rätt håll. Detta kort ska jag sätta på kylskåpet, som en påminnelse om att inte tröstäta....För det är stress och tröstätande som jag fallit på tidigare...Nu får det vara slut med det.
Välkommen mitt nya liv!

Ensam hemma med Mini o Mimmi

Inget är som att tala med katten...men när han inte orkar längre utan smiter ut istället....då känner jag mig lite psyko...Nej skoja bara. Har precis skjutsat hem en släkting som varit här hos mig hela kvällen. Hon visade hur Match.com fungerar,men jag undrar verkligen om det är seriöst. Några kanske..men hur många är det som är ute o testar om de fortfarande är med på marknaden?? Ja inte vet jag men fick den känslan bara. Nej, jag tror nog på krogen och en riktig svängom på dansgolvet....datorn sitter man ju vid hela dagarna ändå. På krogen kan man ju roa sig och träffa roliga människor och vänner. Sen kan man ju hamna i en riktig baksmälla....det behöver man ju inte om man är på nätet istället....Hm för o nackdelar med allt..Hihi
Let´s dance

Livet lättade på lunchen!

Min son ringde och räddade livet på min katt på lunchen. Vi ska ge henne en ny chans. Pjuu tack Tomas att du är så vettig! Sandra har bestämt att hon ska börja träna mer fysik, så hon orkar träna och tävla unghästen Magïc ordentligt. Vilket innebär att vi inte behöver sälja honom......ännu i alla fall! Och dessutom var jag till skoaffärn med mina jobbarkompisar....de roliga tjejerna....o köpte skor!  Wow vilken lunch......nu mår jag prima igen!

Punkt slut....slutdeppat för denna gång....nu kan livet leka igen!

Nu blir jag själv igen

Så där nu är det dax igen, som så många gånger förr drar mannen utomlands. Är det konstigt att jag fått nog och drar till stan istället? I alla dessa år som jag kämpat för att hålla vardagen fungerande, men inte fått något annat än en värkande kropp för det. Med detta vill jag bara varna alla som tar den andra för givet. Som tänker som grottmänniskorna gjorde på sin tid..... Jag måste dra ihop pengar.....pengar.....pengar.....ja, visst är det bra, men vad är det utan kärlek, ömhet och samförstånd? Med en egen firma och gård och tävlande barn, vet jag nog att det går att jobba sig lycklig.....Nja det blir ett surrogat i alla fall, man kan bli tillfreds med.

Att vara duktig har varit mitt signum genom livet. Att vilja höra vad duktig du är....har inte förstått det tidigare men nu kommer det klarare och klarare. Ja....uj va duktigt att slita sönder sin kropp före 40......smart, måste jag säga till mig själv. Men jag har gjort det av kärlek, kärlek till mina barn, till min man och till tron om att hålla ihop en kärnfamilj. Det går inte längre....jag kommer bli sämre...med en värkande kropp....jag ger upp, men det har tagit många riktigt många år att förstå att det blir inget bättre. Tror jag har försökt med allt.....Ja, i alla fall allt som jag har kunnat komma på och orkat med.

Nu ska jag med börja resa...

Hittade en bok på rean!

Jag har inte läst en bok på ett flera år. Plötsligt igår kväll blev jag sugen på att läsa....Märkligt att jag dagen efter springer på en bok på "wessels", som precis handlar om min livssituation just nu. Hoppas jag klarar av att läsa en hel bok nu, men jag tycker inte jag känner mig så stressad längre så....kanske. Min suddiga syn som jag haft börjar bli bättre......Gissa vad boken heter, jo: Sluta kämpa - börja leva!  av Sanna Ehdin. Kunde inte hitta nåt mer lämpligt, och eftersom jag kände så där igår var det bara att slå till. Ja, den var inte precis dyr heller 69:-, lagom att testa om det funkar med....Tänk att få tillbringa flera timmar med en bok...livskvalitet!!


Tidigare inlägg

RSS 2.0