Vilken upplevelse det var... det nya livet
Det var en av mittt livs största upplevelser när jag och mina kompisar började gå ut, efter 40. Ja jag hade kört ett par gånger, med andra vänner, men inte tyckt att det var annat än skämmigt, tråkigt och helt meningslöst, att gå ut. Speciellt i Örebro. Men så hände det helt oväntade... Ja det blev faktiskt lite som i filmen Heart Break Hotel. Fast den filmen såg jag betydligt senare. Helt plödsligt tordes jag synas, jag tordes visa mig och till mångas förtret kanske, även att höras. Jag lärde mig en kaxighet som jag aldrig i hela mitt liv haft. Jag byggde upp ett självförtroende, en attityd om att jag har en egen personlighet och har rätt att ta plats.
Många har jag hört sägas: På krogen är det patetiskt, desperata människor som försöker hitta ett one night stand, även om de är gifta eller i alla fall har sällskap. Men enligt min mening, blir det vad man gör det till. Det är inte ofta nån annan kommer och räddar en kväll på krogen, utan det får man väl allt som oftast styra upp själv.
Visst märker jag olika sidor hos folk. Tex när jag hälsade på en tjej, som jag tidigare flera ggr träffat på olika ställen ute i Öbo. Jag var där med A och en manlig släkting. Jag småpratade med tjejen i fråga som sa att det var länge sen hon sett mig ute. Då vänder sig hennes kompis, som jag aldrig ens sett tidigare, om och kläcker ur sig o det är vi glada för. VA, jag visste inte ens då vem hon var, men hon hade tydligen sett mig, efter att jag blivit tillsammans med min nya man. Så lågt lovade jag mig själv sen att jag aldrig ska sjunka. Det var därför som jag gjorde som jag gjorde, när en annan i samma gäng, gick fram o frågade om min man o hon skulle prova bli tillsammans istället. Hon och jag har varit kompisar i vårat tidigare liv.... skolan. Jag gick helt resolut fram och frågade varföpr hon tyckte sig vara bättre än mig.
Rakhet och ärlighet, det är det som jag försöker leva efter nu i mitt nya liv. Har känt mig tïllräkligt tillplattad i mitt gamla, osäkra men ändå meningsfulla liv.
Vem är det där som sitter på axeln o ger mig dåligt samvete?
Jag har i många år... som så många andra fostrat barn tagit hand om hus o familj. Även byggt upp ett företag som i och för sig ändrat sig en hel del ggr sen det startade. Med en man som inte var intresserad av att delta så förskräckligt mkt i familjen, har det emellanåt varit ganska tufft. Med matmissbruk, jobbmissbruk och framför allt dåligt eller rättare sagt ständigt dåligt samvete för att inte räcka till. Och som sagt nån kärleksfull, snygg och omtänksam fru har jag inte varit på många år.
I detta läget märkte jag inte det, men blev rätt nöjd efter några år, med att vara så mkt själv hemma med barnen. Men ändå ha den där känslan att vara sviken och inte värd ett smack mer än som morsa till sina barn. Att leva sitt liv enkom för att finnas för andra.
Längtan att finna sig själv, som bara blir starkare o starkare efter att barnen mognar och blir mer o mer självständiga. Vem är jag nu???? Sist jag kände efter var jag tonåring..... o då var det banne mig inte roligt att känna efter. Den första fyllan, bråken i mitt föräldrahem, mitt extremt dåliga självförtroende. Som kom av att jag alltid blivit sedd i sista hand.
Kan det vara från den tiden, denna lilla jävla gubbe, eller vad det är för nåt, hoppade upp på en axel o sa åt mig att: Man måste vara duktig o inte klaga... du är ju född i kvinnosläktet... o vet du, ta för sjutton inte för dig för mkt, då blir det aldrig bra. För du glöm aldrig att egoistisk får man aldrig vara då blir du inte omtyckt av nån.
Mitt nygamla liv....
Taket på stallet är så gott som klart, ska bara ha upp lite färg på vindskivorna. Och det har hänt en grej till med mig, har jag alldelles själv kommit på! Vet ni vad.... jag har börjat lära mig att be om hjälp! Jaja inte till överdrift, jag är fortfarande samma gamla gör det självare... men jag jobbar på det och kommer på mig själv hela tiden. Mycket av det kan jag tacka min nya kärlek för. Han är en välbehövlig spegel... då vi är så lika.
Mitt X funderar på att dra från landet... ojoj vad kärleken kan ställa en upp o ner. Denna underbara känsla som alla borde uppleva ständigt... Ja, inte nyförälskellse alltså men den där när man kan lite på och vet var man har varann. Att veta att man är riktigt uppskattad och att man blir förlåten om man gör nåt mindre genomtänkt, eller är allmänt sur o grinig. Men det händer ju alla... men det är då omgivningen testas.
Jag kommer skriva här lite mer hädanefter, men det blir lite allmänt om mitt liv bara. Tankar och ideer som kommer upp... Det kommer bli husrenovering... kärlek... en del om mina erfarenheter av att stötta andra när det behövs.... Men ingen fara kommer inte lämna ut nån annan än mig själv... o det är jag ju bra på som mina kamrater säger. Men va f... inte är väl det så farligt... jag var en mussla när jag var yngre o det har jag minsann slutat med... sånt lönar sig aldrig... ja eller nästan aldrig... tror jag.
Lantis...
Nu är min största livskris definitivt över! Stora beslut och många känslor upp o ner har det varit.... men det har det varit värt.... äntligen mår både jag och mitt X bra.... ÄNTLIGEN!
Vad skönt det är när man är överens!
Nu virrar det till sig...
Stassarliv = Flyta runt och göra vad jag vill, gå på puben och mingla eller köpa mig en båt o lägga i hjälmarn o kanske en roligare bil.
eller
Lantisliv = Ha en egen gård, klippa gräs ta hand om djuren, rusta tak och uppvärmning, men ändå ha friheten med att ha sitt eget.
Jösses... ja jag vet ingenting nu igen. STÖN!
Det rätar till sig....
Ännu en gång blev det så!
En smart man...
Nu har han bestämt sig.. han ska ha gården kvar med allt som ska göras och skötas. Smart måste jag tycka och många fler med mig.. Men nu vet jag och kan gå vidare... Men innan allt förfaller ska jag bli utlöst.... pjuu.. Ja han måste ju ha ett sååå stort behov, eftersom han ju sover hemma minst 4-6 nätter på en månad och faktiskt tittar på tvn de kvällarna med. Hästar och katter de sköter ju sig själva så det är inga problem... taket lagar sig själv... eller... om man inte ser det så finns inte hålet kvar... enkelt bara att titta åt ett annat håll... Räkningar är det sånt man gör varje månad????
Tankar om ansvar...
Namnändring
Nu har jag anmält om namnändring..... nu blir det långt .... men så måste det bli, eftersom jag hetat Kåregren så länge. Beslut är taget om skillsmässa. Men va f..n jag vet ju inte hur man gör.... och som vanligt är det ju jag som ska få styra upp detta med. Mitt nya namn från månadsskiftet.... dvs nästa vecka blir: Annelie Kåregren Holmberg.... o så kommer det bli ett par år....
Underbar helg.....
Varför blir man å jävla fiffig
Tänk vad bra det är att skriva
En sorgens, smärtans och gråtens dag
Jag var mycket tveksam till att skriva om det här, men kom fram till att det kanske finns nån som kan ha hjälp och tröst i sitt liv genom att läsa detta. o de som tycker jag är dum och får skylla mig själv...ja de får tycka det med...vi lever med ett fritt tänkande hoppas jag. Jag måste bara få leva ut min sorg..annars blir jag väl bitter o det villl jag inte....inte heller hamna i en offerroll...det är det värsta jag vet med folk som gör det.
Som min kombo sa igår...egentligen har vi ett riktigt bra liv, där vi kan göra saker, resa, festa och har massor av vänner....ja, riktiga vänner inte bara såna som kommer när de behöver hjälp utan som kan offra en timme eller två på att stötta den som behöver det.
nu ska jag diska mig lycklig!
Vårdepression eller?
Jag känner mig fortfarande sliten, blåmärke på låret stort som min handflata. Ryggen känns som om den skulle gå av vilken sekund som helst. Fibrovärken släpper inte sitt grepp om mina armar och ben.....Pip o gnäll o pip igen.....Jag fick ett halvbra besked från verkstan i alla fall om min lastbil. Men de ska kolla lite mer.....hoppas, hoppas....då jag behöver pengarna till annat.....Varför inte en sista minuten till nåt varmare ställe?? Eller....kanske jag skulle landa i verkligheten....behöver ju nytt täcke o sånt. Jag får nog tänka mig värmen en liten stund till....och förresten värmer ju ett täcke med.
Jag glädjs åt dig D o din Mallisresa, ha det så kul och kom hem med ändå mer krafter.
Jag är så glad för din skull, jag kommer snart efter i dina energier, ja lovar!
För 20 kg sen
Ensam hemma med Mini o Mimmi
Livet lättade på lunchen!
Nu blir jag själv igen
Att vara duktig har varit mitt signum genom livet. Att vilja höra vad duktig du är....har inte förstått det tidigare men nu kommer det klarare och klarare. Ja....uj va duktigt att slita sönder sin kropp före 40......smart, måste jag säga till mig själv. Men jag har gjort det av kärlek, kärlek till mina barn, till min man och till tron om att hålla ihop en kärnfamilj. Det går inte längre....jag kommer bli sämre...med en värkande kropp....jag ger upp, men det har tagit många riktigt många år att förstå att det blir inget bättre. Tror jag har försökt med allt.....Ja, i alla fall allt som jag har kunnat komma på och orkat med.
Nu ska jag med börja resa...
Hittade en bok på rean!
Jag har inte läst en bok på ett flera år. Plötsligt igår kväll blev jag sugen på att läsa....Märkligt att jag dagen efter springer på en bok på "wessels", som precis handlar om min livssituation just nu. Hoppas jag klarar av att läsa en hel bok nu, men jag tycker inte jag känner mig så stressad längre så....kanske. Min suddiga syn som jag haft börjar bli bättre......Gissa vad boken heter, jo: Sluta kämpa - börja leva! av Sanna Ehdin. Kunde inte hitta nåt mer lämpligt, och eftersom jag kände så där igår var det bara att slå till. Ja, den var inte precis dyr heller 69:-, lagom att testa om det funkar med....Tänk att få tillbringa flera timmar med en bok...livskvalitet!!