Ni kanske undrar varför jag inte skrivit nåt på hela helgen? Jo, jag sörjer mitt liv och försöker komma vidare i mitt nya. Det här går inte ens att skämta bort, jag måste få leva denna sorg. Imorron ska jag till jobbat jag säger bara: herre gud va skönt...Jag kan bara inte förstå att hur mycket man än försöker ge både hjälp, tid, pengar och framför allt kärlek, så skiter sig livet så fort jag kräver nåt tillbaka.

Jag var mycket tveksam till att skriva om det här, men kom fram till att det kanske finns nån som kan ha hjälp och tröst i sitt liv genom att läsa detta. o de som tycker jag är dum och får skylla mig själv...ja de får tycka det med...vi lever med ett fritt tänkande hoppas jag. Jag måste bara få leva ut min sorg..annars blir jag väl bitter o det villl jag inte....inte heller hamna i en offerroll...det är det värsta jag vet med folk som gör det.

Som min kombo sa igår...egentligen har vi ett riktigt bra liv, där vi kan göra saker, resa, festa och har massor av vänner....ja, riktiga vänner inte bara såna som kommer när de behöver hjälp utan som kan offra en timme eller två på att stötta den som behöver det.