Livsnjutare

Det låter väl härligt att vara livsnjutare....men vad i hela friden gör en sån? Ja, jag vill bli en sån, men vet inte vart jag ska vända mig för att lära mig. Man kan ju läsa om livsnjutare som är arbetslösa, lata, energiska, totalt hänsynslösa, ansvarsfulla eller precis hur som helst. För mig låter detta väldigt kryptiskt......Jag tror kanske att livsnjutning för mig är att kunna bestämma över min egen tid och mitt liv, att slippa ha en kropp som värker, att fibron kryper ner i nåt svart hål o gömmer sig. Kanske tom ett liv utan stress, ständig utarbetning och att få känna mig älskad och omtyckt. Det känns ganska skönt att få fundera över detta......nu ska jag beställa ett sånt liv.

Min affirmation just nu:
Jag kommer bli frisk, lycklig, rik och älskad!

Inte så illa va?

Nu börjar det dra ihop sig

Ja så var det det där jobbiga, att dela på prylar och packa ner. Fick just reda på att jag kanske får tillgång till lägenheten lite innan. Och oppssi, då kanske det börjar bli dax att ta tag i saker o ting som jag inte ens velat rota i. Men mannen skulle fixa några kartonger idag i alla fall....snällt. Min kombo kommer också ner till Örebro tidigare än planerat....hon ska ta det lite pö om pö som man säger i bergslagen.

O förresten det är inte bara tiden som håller på att dra ihop sig....jag har gått ner 1 kg!  Jippie.... nu är jag på väg mot mitt mål!

Till vännen min som har stor sorg.

Jag lider med dig och de känslor du har just nu. Skulle hoppas hela världen kunde skicka dig styrka nu. Men du vet att du är älskad och att vi finns här för dig. En sorg kan inte dövas utan måste levas ut...Vi finns och stöttar dig under din process...bara slå en signal eller skicka ett sms så är vi där. Kram du vackra kvinna.

Sorg.


När man säger att man har sorg, tänker alla på att man mist nån i sin närhet. Men den sorg jag känner nu är inte sån, men ändå är det en sorg. Jobbigt att bearbeta och humöret svänger som en jojo. Många tankar far genom mitt huvud...varför blev det så här kunde jag gjort annorlunda....vore det bättre om jag tog huset? Ja, frågorna är många fler än så.

Eftersom jag har mist hela min familj från uppväxten, vet jag vad riktig sorg av en människa som står en nära är. Det kanske är därför jag tycker det är jobbigt att vara med och splittra på en familj till, även om det inte är genom död denna gång.

Men det är inte bara familjesituationen jag sörger nu, utan även livet som jag kommer lämna. Livet på landet, jag har ju alltid bott på landet. Men om jag inte kan gå vidare och tillåta mig sörja det jag lämnar, så lär jag aldrig komma framåt heller. Det gäller att göra något eller sluta klaga.....Hädanefter ska jag bli en person som faktiskt kräver lite tillbaka, om jag ska lägga all min energi på andra....tänk att kunna känna att jag är värd detta bra som händer. Inte behöva vara tacksam, fast jag slitit som en oxe. Mitt liv i kris....vem vet hur det kommer gå...jo jag har bestämt mig....Inte hänga läpp utan börja planera för mitt nya liv efter sorgen att lämna mitt kära hus.

Vilken tur att jag har så många underbara vänner, både kvinnliga och manliga. Främst ska jag tacka sex and the city gänget +1 som snart kanske blir +2, för allt stöd.

Nu har jag skärpt mig

Hipp hurra nu mår jag bra..ja i alla fall bättre. Visst är det märkligt när man som mest behöver nån som bryr sig, så kommer det samtal, sms och goa mail från vänner jag inte träffar så ofta. Vilken mening det är med allt som sker, fantastiskt. Nu känns det som jag har koll igen...jag kanske t om kan sova inatt. Puss på er, alla underbara människor som jag har omkring mig. Jag ( som jag skrivit tidigare, men som inte kan uttryckas för ofta) har ett enormt privilegium med så många vänner i vått o torrt. Ni finns där även mina deppardagar. KRAM o natti.

Vart går gränsen?

När är det dax att ge upp....att lägga sig ner o tvina bort?  Eller finns det en gräns för hur mycket man ska ställa upp? Ja, säger de flesta...men inte alltid...eller ja jag vet inte. Kan en livskris göra att man går ur den starkare och rikare i sinnet? Man får ju hoppas att det kan bli så.

Vad ska en morsa göra när ungarna flyttar, mannen är borta jämt och när han är hemma, inte bryr sig ändå. Ja, jag kan tro att jag inte är den första morsa som känner så, det är nog mer regel än undantag.

Min lösning just nu blir att flytta till eget boende... och att sluta försörja min dotter och hennes svindyra hobby..hästar.
Hur ska det gå till? Jo, jag måste nog gå igenom en period av egotripp, och att börja sätta gränser. Detta är något jag fruktar så mycket så jag nästan knappt törs tänka efter hur det ska gå till.

Men om jag bor i Oskarsparken själv och dottern hittar ett jobb...så borde det lösa sig. Men hur ska det gå till att få henne att söka vilket jobb som helst.....är det det som kallas bortskämd?

Nänä jag är inte bitter! Jo det är jag, men det ska jag ändra på, jag kan inte ändra på det som redan skett, utan måste se framåt.


Olika språk

Kvinnor o män har ju som välbekant är, olika språk. Hur ska vi kunna kommunicera om allt måste försökas tolkas om.

Jag tar några exempel:
Mannen säger att frysen är full med din mat - tolkas som att du tar för stor plats och är ivägen.
Mannen säger jag vill ha den eller den kryddan på maten - tolkas som nu har du gjort äcklig mat igen, det är ingen ide att laga mat fler gång
Mannen säger att vi har det väl bra som vi har det - tolkas som om kvinnan är en möbel som står på rätt plats.
Mannen säger att jag tjänar massor med pengar till familjen - tolkas som att kvinnan ska vara tacksam som får sköta allt annat och jobba deltid, vilket oftast ger en arbetstid på ca 16 tim dygn.
Mannen säger ikväll vill jag se på tvn - tolkas som ingen skillnad från de sista 20 åren, inte ens en tanke på att pratas vid, eller ens ta i varandra, usch man kan ju bli ofräsch av sex. Svettig o äcklig vill han inte bli det här året heller.

Kvinnan säger oj vad tjock jag blivit - men menar snälla säg att jag är lite fin nån gång - mannen säger jaha ät lite mindre då.
Kvinnan säger fan vad det ligger grejor överallt - och menar att verktyg, kläder, motoroljor o sånt kanske ska tas ut från hallen, köket eller vardagsrummet - mannen säger men jag behöver det där sen. Sen kan vara på obestämd framtid.
Kvinnan säger jag har ont i nacken och kan inte tvätta fönstren - och menar att nån gång kan du prova - mannen säger det går fortfarande att se igenom dem så det är ingen fara.
Kvinnan säger nu går jag och lägger mig - och menar att kom så får vi en liten stund för oss själva utan barn och tv - mannen säger ja gör det jag kommer när tvn slutar om ett par timmar.

Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst...min tanke är om jag vände på det hur tolkar mannen detta?? Vore extremt intressant att få en mans tankar och tolkningar på detta sätt.

Nyare inlägg

RSS 2.0