Så där nu är det dax igen, som så många gånger förr drar mannen utomlands. Är det konstigt att jag fått nog och drar till stan istället? I alla dessa år som jag kämpat för att hålla vardagen fungerande, men inte fått något annat än en värkande kropp för det. Med detta vill jag bara varna alla som tar den andra för givet. Som tänker som grottmänniskorna gjorde på sin tid..... Jag måste dra ihop pengar.....pengar.....pengar.....ja, visst är det bra, men vad är det utan kärlek, ömhet och samförstånd? Med en egen firma och gård och tävlande barn, vet jag nog att det går att jobba sig lycklig.....Nja det blir ett surrogat i alla fall, man kan bli tillfreds med.

Att vara duktig har varit mitt signum genom livet. Att vilja höra vad duktig du är....har inte förstått det tidigare men nu kommer det klarare och klarare. Ja....uj va duktigt att slita sönder sin kropp före 40......smart, måste jag säga till mig själv. Men jag har gjort det av kärlek, kärlek till mina barn, till min man och till tron om att hålla ihop en kärnfamilj. Det går inte längre....jag kommer bli sämre...med en värkande kropp....jag ger upp, men det har tagit många riktigt många år att förstå att det blir inget bättre. Tror jag har försökt med allt.....Ja, i alla fall allt som jag har kunnat komma på och orkat med.

Nu ska jag med börja resa...