Ja, de barna de barna. När jag nu fått en lägenhet precis i porten bredvid min dotter och hennes pojkvän, uttrycker hon sig så här: Näe...när ja flyttar kan du ju inte flytta efter, jag kommer få ha dig här jämt! Jag har ju flyttat...Hm Ok,  jag kan förstå hennes resonemang....helt klart. Men jag lovade henne att hon kommer varken se eller höra mig...ändå mindre kommer jag hålla reda på vad de gör. Vad händer då i verkligheten?? Jo, hon ringer mig ....mamma var är du? Vi träffas ju aldrig, du är ju borta jämt! Mamma jag vill äta mat med dig...eller mamma jag vill träffa dig....osv. Hm OK igen, visst är det kul när man är omtyckt...hihi. Barn är barn även när de är 21 och flyttat hemifrån. Och nån städande, rumsterande och dekorerande mamma har hon inte haft och kommer inte att få om hon inte ber om det. Fast jag kommer inte göra det ändå förståss.