För att förtydliga....det är klart jag tycker om barn......men att så fort man träffar nån som precis blivit farmor/mormor så börjas det. Titta vad underbart....jag är så stolt....och jag vill ha dem hos mig jämt....lånar dem på promenad ( så att alla ska se underverket ).... Jag kommer kanske bli likadan men hoppas inte. Det är väl skillnad när man får egna...då ÄR det ett underverk...att nåt sånt kan komma ur min kropp.  Men ja, jag vet inte kanske blir jag också så fjollig....

Men just nu känns det verkligen som om det kvittar. Samtidigt som jag tycker att man bör låta en liten i barnvagn få vara ifred, och inte köra ner mitt fula tryne i nån annans sovplats. Som jag nästan förutsattes göra i förrgår, när jag var på stan....jag riktigt såg hur besviken mormodern vart över att jag inte blev impad.

Jag fick en liten skräckkänsla...dottern som fått barn är lika gammal som min egen dotter. O ja vill inte vara barnvakt!