När man är född i det kvinnliga könet förutsätts man att älska varenda liten gullig unge som visar det minsta lilla leende. Man ska även ha förståelse för att småbarnsföräldrar vill ha hjälp och avlastning....mmmm det låter ju bra. Men om man nu fyllt 40 och inte har några småbarn kvar....måste man köra ner huvudet i barnvagnar och säga men....så söt o så små de är det har jag nästan glömt bort....ta vara på de här åren...Hahaha.

Jag tycker nog att jag faktiskt har rätt att slippa små skrikiga ungar nu. Om jag får barnbarn vill jag inte bli den där super mormor/farmorn. Om jag ska bli barnvakt ska det vara när jag själv vill och bestämmer. Faktiskt blir jag ganska irriterad på folk som tycker jag är dum för att jag inte vill gulla med småungar. Måste man vara såå j..la rar för att man är kvinna. Eftersom jag nu nått den ålderna att jag har massor med vänninor som börjar få barnbarn (träffade en senast igår), så får jag ideligen höra vad underbart det är...

Kul, för er men jag vill inte....nu är det ju så att jag riktigt propagerat för detta till mina barn med, så jag hoppas de inte kommer släpande med en liten än o kräver en massa. Klart jag vill ha barnbarn men jag vill inte ta hand om dem, inte än i alla fall. Detta gäller även hundar .....likadant.

Tänk, vilken skräck....träffa en ny karl med småungar.....Burrrrr

Varför är det så att man inte får prata i mobiltelefon, eller röka men skrikiga snoriga ungar de ska få vara överallt? Ta tex i bilen de är livsfarliga...tappar nappen, slåss med varann....eller tjatar om en det ena en det andra....snacka om att man tappar fokus på vägen. Och en till sak ......på restaurang....nån som hört talas om matro.