Imorgon är det begravning av en mycket omtyckt person, en som alltid utstrålade glädje och som alltid hälsade när man såg honom på stan. Han var 2 år äldre än jag. Det får mig att tänka till igen. Min syster dog när hon var 42 år och min bror när han var 51 år. När jag tänker på dessa omtykta människor som spred så mycket glädje på jorden medans de levde, kommer de där funderingarna. Varför dör en del så unga? Ja, varje människa har en speciell uppgift.....för någon, för några eller för många.

Varför ska man vänta med att leva sitt sanna jag tills man blir gammal? Ja, man hör ju ofta när jag blir pensionär ska jag....eller när barnen blir stora ska jag.....eller när jag blir rik ska jag....Men om man vill göra en sak, varför gör man den inte. Jo, jag vet...ibland finns det inte tid, pengar eller något annat som inte finns. Ja, men om man nu inte blir pensionär, inte hinner se barnen bli gamla, kanske inte ens blir rik...Det är det ingen som vet. Kanske skulle man unna sig att bli lite lycklig redan nu.

Tänka efter vem är jag och hur skulle jag vilja leva mitt liv? Sen...eller just nu? Utan att känna sitt sanna jag tror jag inte man kan leva sitt sanna liv. Sitt alldelles egna liv. För om inte jag lever mitt liv...vem ska då göra det?