Nu ska jag försöka få er förstå vad som är charmen med hästtävlingar. Kommer precis hem från årets första.. som var söder om Katrineholm. Upp kl 5.45..sen ner o sätta i lincerna, på med hästkläderna och ett par rejäla skor....så man inte blir blöt om fötterna.. När jag sen sticker ut näsan genom dörren.....SNÖ i massor..Ahha in o klä på sig en mössa med, sen är det bara ut i stallet och ge de små (unghästarna) mat och konstaterar att de lär bli dyblöta om de ska stå ute i snöfall hela dan. Så det blir extra mycket mat så får de stå inomhus. 

Starta lastbilen ... inga problem..pjuu. Sen iväg mot Örebro för att hämta tävlingshästarna och min dotter, ja för själv skulle det inte falla mig in att hoppa på en häst. Det är så mycket snö att det omöjligt går att köra ner till stallet där de står..inga problem, det är bara att bära  pä saker, mat och att släpa tävlingsskåpet i 2,5 dm nysnö...ja, varför inte....ställa in... nene, det vore för enkelt.  När vi ska ta ut hästarna drar unghästen en lov runt i stallet bland en massa lätt förvånade och stort undrande travare...Tur att inte tränaren såg det för då blir det vatten på kvarn, eftersom travtränare ofta säger att halvblod inte är riktigt kloka..Undrar var det kommer ifrån måntro????

Ok, nu är vi på väg, och eftersom kl nu börjar närma sig 8 är det lugnt, tror vi, snöplogen har ju haft ett par timmar på sig..Jag körde med hästarna i 9,5 mil....Det var plogat mellan Odensbacken och Hampetorp, JA en hel mil. Skit samma vi tar det lugnt och stryker unghästen (6 år) från första klass 110cm, så får han hoppa 130cm istället det är ju i alla fall det han ska kvala championaten i till våren. Han kan behöva öva lite...

Jag säger bara det vilka underbara hästar... Starlet (mamman) rev tyvärr en bom i 120 cm och i 130 cm, men det var skapliga rundor. Men hennes son Magic. Han rev inte ett enda hinder i vare sig 120 cm eller 130 cm....Vilken kille, dryg som bara den, stöddig att leda, skriker och gapar. Men denna gång har jag inte ett enda blåmärke i alla fall, inte ens näsblod har jag haft idag, fast han försökt nocka mig flera gånger. Men han hoppar fint så jag älskar honom ändå.

Klockan 20,15 efter att åkt hem de sista milen i snöstorm, var jag äntligen hemma. Skulle backa in på gården som vanligt....men för mycket snö... går inte. Sen kommer en snöplog och stressar mig ( ja inte skulle den in till mig utan ploga på stora Järlevägen) så jag tänker att så här kan jag inte hålla på. Utan jag åker in på gården utan att backa för att komma undan.

Men nu hamnar lastbilen åt fel håll..Eftersom det inte är plogat på gården, vill jag inte stanna för tidigt för då blir jag sittandes fast. Fiffig som jag är.. åker jag runt ett hörn på stallet....trångt. Nu tänker jag vända lastbilen för att komma rätt... naturligtvis går inte det, utan den glider i sidled rakt in i stalltaket. Jag backar och försöker komma loss...kollar mest på taket och sätter hela bakdelen i en snödriva. Så nu sitter jag rejält fast. Inga snökedjor på traktorn så den kan jag glömma.

Så en som åker förbi min gård imorgon i dagsljus kommer få se min lastbil fastkilad mellan stalltaket och en stor snödriva och staketet till en hästhage...Roande.. det är nästan så jag ska sprida ut att jag lånat ut den idag.

Jag behöver imorgon....en traktor med snöblad och snökedjor...en svetsare eller bilplåtslagare...takläggaren kan komma vid senare tillfälle.

Ja det här var en ganska vanlig tävlingsdag...för det är sällan det INTE händer nåt i den här stilen. Men vi kom ju hem hela och hästarna var duktiga så nästa helg bär det iväg till Vetlanda. Men eftersom vi då ska sova i lastbilen gäller det att taket blivit lagat...hu jeda mig...men ja det är bara att ta tag i den saken.